Det ska bli skönt att få komma ut lite i verkligheten igen.
Att studera är verkligen utmanande, men nu ska det bli intressant att sätta teori i praktik.
De sist månaderna har varit enormt energikrävande och jag får nog erkänna att det gått åt mer energi än jag kunnat hämta in i kompensation.
Ligger mycket minus på mitt "positiv energi" konto. =0(
Barnen utvecklas på vars ett håll. =0)
Nellie tar älgakliv, både framåt men ibland också bakåt.
Jag har ibland lite svårt att urskilja om det är autismen som pratar eller ren ålderstrots i hennes beteende och utbrott.
Det är oftast en dans med ett steg fram och två tillbaka.
På sistonde har hon tagit ett STORT steg framåt när hon i korta ordalag börjat berätta om hennes dag för mig när jag hämtar henne på dagis.
Det är få ord men dock betydligt fler än tidigare när hon inte sagt något alls.
Första gången satt jag som en uggleholk och bara gapa och kunde knappt tro vad jag hörde.
Arbetet på habiliteringen fortsätter och jag försöker jobba så mycket jag kan med övningar i vardagliga situationer som min fantasi och tid tillåter.
Det gäller att vara smart och kreativ. =0)
Lilla Nils han rusar iväg i sin utveckling, om några månader bli han 3 år.
Var har tiden blivit av?
Vi inledde en utredning på honom i höst också, bara för att vara på den säkra sidan.
Den hann knappt börja innan den avslutades igen, jag har aldrig haft några misstankar kring autism när det gäller lillebror men ville ändå få ett professionellt utlåtande innan jag kunde lägga det bakom mig.
Nu är det gjort, och det är så skönt. =0)
Igår var jag ock barnen hos mina föräldrar på traditionell skånsk "Gåsamiddag".
Detta är en av mina personliga favoriter på året.
Hösten för mig är grå och trist så Halloween, Allhelgona och Mårtengås är välkommna jippo i min värld.
Nisse en vacker höstdag jag var ute med kameran.
Vackra höstfärger.
Gåsamiddag hos mamma och pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar