tisdag 8 april 2014

När viljan vinner över förtvivlan...

Ligger här i min ensamhet och funderar på allt som hänt de senaste året. Borde sova men kan av olika anledningar inte somna, tankarna far omkring.

Jag anser mig själv vara en människa som har rätt bra koll och som i de flesta fallen kan förutse vad som komma skall. Men så händer det ibland att man blir överraskad och tappar fattningen för en sekund. Den sekunden det tar att hitta rätt riktning igen oavsett hur hårt man än blir träffad av verkligheten kan denna tid kännas väldigt oviss. Personligen tar jag vissa saker förvånansvärt bra och andra inte. Efter att ha blivit slängd som en trasa fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan kan jag bara känna ett märkligt lugn i att jag själv har kontrollen över mina känslor och handlingar. Jag vill våga tro att det är mycket lättare att leta och finna ro, hopp och glädje när man blickar framåt och gör det bästa av situationen. Att blicka bakåt och gömma sig i orons, förtvivlan och sorgens skuggor tjänar inget till.

En människas beteende säger så mycket mer om personen än de ord som den försöker lura sig själv och andra att tro. Livet är alldeles för kort för att bara säga med ord vad man tror sig veta och vill förmedla, visa istället att du förstår, du kan och har ambitionen att verkställa dina ord till handling. 

Klockan, tiden och vardagen bryr sig inte om att man ibland hamnar utanför kurs, men det är mycket lättare att hinna ifatt nutiden, sätta ut en ny riktning och styra mot framtiden än att jaga gårdagen och försöka förändra det som redan skett. 

Det sägs att man får det man förtjänar...
Jag säger man får det man klarar av...

Kärlek till alla! /Nina

En bild från veckan som gått som jag känner visar att
man kan hitta glädje trots att livet inte alltid är lätt. ❤️

tisdag 1 april 2014

Still going strong...

Det har gått lite mer än 4 veckor sedan vi hamnade på sjukhuset och vardagen är nu tillbaka igen. Det blev 8 dagar på sjukhusets barnavdelning innan vi fick komma hem igen. Med oss hem hade vi en stor ICA papperspåse full med insulin, kanyler, blodsockermätare, teststickor mm mm. Detta har verkligen förbrukats under de senast 3 veckorna vi varit hemma, det är snart dax att åka till Apoteket igen. Tack staten och alla skattebetalare där ute i landet som ser till att alla diabetesbarn i Sverige får sitt insulin och allt förbrukningsmaterial avgiftsfritt! Sverige är fantastiskt! 

Vi blev också fantastiskt omhändertagna av personalen på Helsingborgs Lasarett! När vi blev utskrivna blev vi hänvisade till barnmottagningen på Ängelholms Sjukhus och dit åker vi minst 1 gång i veckan nu för stöd och uppföljning. Det är knepigt att få Nisses blodsocker stabilt och det svänger rejält vissa dagar, men det är vanligt under en period i början innan man hittat rätt kvoter och insulinmängder att räkna med. Jag är hemma med "vård av sjukt barn" och måste bli det fram tills han blodsocker är jämt nog att tryggt kunna lämna honom på förskolan igen. Personalen ska genomgå en utbildning och kommunikationen mellan oss kommer ske frekvent för allas trygghet. 

Dagarna går åt att räkna kolhydrater, kolhydrater och åter igen kolhydrater!!! Vi äter och äter och äter också jämt och ständigt, 6 gånger om dagen!!! Min mat- och sovklocka ringer konstant (nyfunnen app till mobilen är en riktig vardagsräddare)!!! Äta frukost, kolla blodsocker, äta mellanmål, kolla blodsocker, äta lunch, mellanmål igen osv osv... Det är verkligen ett heltidsjobb att räkna, planera och kontrollera 24-timmar om dygnet. 

Men det finns inget ont som inte för något gott med sig!!! Nellie som redan innan mår väldigt bra utav rutiner och bestämda tider mår verkligen super av att dagen blivit ännu mer inrutad! Jag som trodde att Nellie skulle få en lite jobbigare period nu när det hänt så mycket sistone, så fel jag hade! Jag har en så glad och utåtriktad ung tjej här hemma! Så skönt att se att hon tagit allt så bra! 

Det har varit en prövande period vilket inte gjorde livet mycket lättare när barnens pappa fick akut åka plåstertaxi med blåljus till sjukhuset 3 dagar efter att Nisse blev utskriven. Han hade fruktansvärda buksmärtor och mysteriet med det är inte ännu löst. Fler undersökningar väntar innan han får ett definitivt svar på vad som orsakat hans plötsliga obehagliga besvär. Allt det vanligaste från blindtarmen till tarmvred har uteslutits, specialister har opererat, röntgat och tagit flera prover, och fler väntar innan de kan lämna några närmare besked vad det kan vara som är fel.

Solen och vårvärmen har varit till stor hjälp för humöret den senaste tiden, det är väldigt tacksamt att kunna vara hemma under denna perioden på året. Vi åker och hälsar på förskolan, leker i trädgården och provar på aktiviteter för att se hur Nisses blodsocker reagerar. Tyvärr så har all vardagslyx som en god glass eller kanelbullar till eftermiddagsfikat fått upphöra på vardagar. Nu är det EN dag i veckan som gäller och inget mer småätande oavsett dag i veckan. Nisse får visst glass, godis och kanelbullar även nu, men i begränsad mängd, en dag i veckan och under kontrollerade former. Egentligen precis så som det borde vara för alla! =o) Att äta ofta och rätt mat kommer vara bra för oss alla, till och med mammas kärlekshandtag kanske kan bli mindre med tiden! ;o)