Allhelgonahelgen...

Allhelgonahelgen startade vi med att vara bortbjudna till de bästa vännerna man kan tänka sig! =0)
Naturligtvis vad det dax att spöka ut sig igen.
Dottern som är som sin pappa (rätt motvillig), hade förra veckans jättefina pumpklänning på sig men lillebror fick bli ett benrangel denna gången.

Världens sötaste benrangel...

Jag fick till och med min make att klä ut sig, eller ja vi möttes väl på halva vägen och han målade en vårta på näsan.

Det var den bästa kompromiss vi kunde få till... =0/

Det blev god mat, trevligt sällskap och en massa snackande, och vips så var kvällen slut.

Tiden går fort när man har roligt... =0)

När vi kom hem så höll det på att bli en tur till djursjukhuset med vår hund Arne som hade lyckats kila fast en pinne i övre gommen.

Men man får inte vara dum i tummen när det kliar i r***n, utan vi lyckades avleda honom med ett halvt kilo smör på ett tandläkarspegel som vi använde att bända bort pinnen med.

Alla sätt är bra utom de dåliga! ;0)

Idag på Allhelgonadagen så har vi tagit det lugnt och umgåtts med familjen.

Ikväll körde jag in om kyrkogården och tände ljus för nära och kära som gått bort.

Det var underbart vackert att se alla tända ljus som fanns överallt.

Minneslunden

Kyrkogården

Misslyckad bild, men jag tyckte den blev fin ändå...



En mycket bättre dag...

Till skillnad från igår så var det en mycket trevligare dag idag.
Enligt tradition så kom min ena syster hem till mig och vi startade årets jultraditioner med att först åka till Trästället i Skyrup och sen till julmässan på Wrams Gunnarstorp.
Detta är en tradition som pågått några år nu och absolut något vi kommer fortsätta med i framtiden också.

Inför varje jul så har jag alltid köpt en ny julgranskula/dekoration, och då endast en för husfridens skull. ;0)
Jag har även startat en liten samling till dotterns gran som i sin tur också fått en kula varje år sedan hon föddes och inga undantag i år.
Min syster hittade två jätte söta julgranskekorationer på Trästället så dottern fick en och lillebror en, hur söta som helst!

Dotterns fina dalahäst-inspirerade dekoration...

Lillebrors första dekoration, en flygande tomte...

Själv hittade jag en kula/dekoration som jag bara smälte för vid första ögonkastet, en "änglagris".

Vi kallade Bonzo för en liten gris ibland, så att nu hitta en liten svart (precis som Bonzo) gris med änglavingar var nog allt menat för mig att ta hem.

När vi sen kom till Wrams Gunnarstorp så var julmässan i full gång som vanligt.
Det blev inhandlat lite av varje som sig bör men tyvärr så hade de ingen Hjortsalami i år.
Denna salami är att dö för, men av något skäl så hade de inte den korven i år. =0(
Snopet när man köpt den varje år sen urminnes tider.
Jag får börja leta korv någon annan stans, för ett julbord i Wessmantorp är inte komplett utan Hjortsalami.

Tålamodet har också fått sig en prövning idag när jag skulle få in tvillingvagnen i syrrans Toyota Avensis från sent 90-tal.
Hade mamma haft rätt när jag var liten och hon då hotade med att jag skulle bli svart i munnen om jag svor, så hade jag varit kolsvart som en "smedsröv" idag.
Att få in vagnen i bagaget var nog lika svårt som att få ner en elefant i ett "sorkahål".
Tillsist (efter en del tryckande och ännu mer svärande) så klämde jag syrrans finger och rev ner halva inredningen i bagaget innan jag fick in vagnen.
Tur det var jag och inte maken som blev utmanad av detta svåra problem... ;0)

Bonzo 1998/10/06 - 2010/11/03

The Rainbow Bridge...

Kärlek och en massa godis...

Vädret idag har nog speglat lite mitt humör, grått, trist och tidvis regnigt... =0(

Idag har jag, min man och barnen spenderat största delen av dagen nere i mina föräldrars hus och umgåtts med min gamle hund en sista gång tillsammans allihop.
I morgon blir det bara jag och mina föräldrar som är med när vi ska ta ett sista farväl.
Det blev mycket pussar, kel och kärlek + en massa godis.
Jag hade köpt rökta grisöron, tjurmuskler och nötlever som han fick njuta av.
Både kameran och filmkameran vad med så vi fick dokumenterat så många ögonblick och minnen som möjligt.
Barnen förstår ju inget som tur är, och ibland önskar jag att man vore lite som de fortfarande.

Jag ansträngde mig till max för att njuta av varje ögonblick och försökte minnas varje detalj av honom som en glad och tillfreds hund i vårt sällskad.
Jag vill komma ihåg hur han luktar, hur hans långa mjuka päls känns när jag klappar honom, och hur han grymtar gott när man kliar honom i öronen.
Jag vill också komma ihåg hans vackra rådjursögon och goa nos som brukar komma bökandes när han ville kela.

Jag vill komma ihåg alla dessa 10 år vi haft tillsamman.
Först sprang vi på polisens appellplan nere i Revinge för att bevisa oss duktiga på hundförarutbildningen.
Sen kommer jag ihåg när han var "aspirant" och vi hade övat på en soptipp och fick bada flera gånger extra den veckan.
Under de senare åren kommer jag att minnas bla när han var med under vår bröllopsfotografering, och hur mycket han älskade snö.

Det finns många, många fler underbara minne som man både kan skratta och gråta till, och dessa vill jag aldrig glömma.
På så sätt kommer han finnas med mig föralltid...

Svåra beslut...

Det är inte alltid lätta beslut som måste tas här i världen, utan även svåra.
Ett svårt beslut har vuxit fram hos mig under en tid tillbaka men idag blev det liksom mer definitivt då jag fick bokat en tid hos veterinären för att avsluta en av mina älskade hundars liv.

Jag köpte honom som 2-åring för 10 år sedan av en polis i Karlstad och hans liv fram till nu har varit från och till kantad av rygg- och höftproblem.
De sista åren har han bott permanent hemma hos mina föräldrar då allt lek och stoj här hemma med vår andra (mycket yngre hund) blev för mycket.
Han hade jätte roligt under själva lekstunderna men det resulterade ofta i allt han blev liggande och kunde knappt resa sig på kvällarna.
Det bästa för honom blev att han fick komma till ett lite lugnare boende där vi fortfarande var en stor del av hans liv eftersom vi kunde åkte dit hur ofta vi ville + att han fortfarande kunde komma hem hit igen då och då.
Hans ryggproblem har nu bara blivit värre och värre och jag vill inte att han ska lida mer, därför har jag beslutat att nu får det vara slut. =0(
Det finns tydliga tecken på att hans rygg skulle kunna rasa ihop när som helst och jag vill inte att det ska gå så långt, jag vill inte att han ska lida.

Vi har verkligen gjort allt vi har kunnat för honom rent medicinskt, allt ifrån smärtstillande tabletter till massage och sista försöket med Cartrophen-sprutor 1 gång i veckan  i kombination med andra preparat som sägs lindra vid rygg/höftproblem och artros.

Han har uppnått den respektabla åldern av 12 år vilket är bra för en stor schäferhund och han har haft ett jätte bra liv.

Det är ett hemskt beslut att ta men jag gör det för att jag älskar honom så mycket...

Happy Halloween...

Efter en väldigt seg morgon så kom vi igång och började förbereda oss inför barnkalas med Halloween-tema hemma hos min ena syster i Hbg.
Barnslig som jag är så ville jag ju naturligtvis också spöka ut mig.
Båda barnen skulle vara pumpa idag men tyvärr hittade jag ingen pumpkostym för vuxna så jag gick på den lite mer traditionella linjen och valde häxa.

Det började inte bra då jag insåg att mitt redan begränsade förråd av nagellack inte tillgodosåg mitt häxbehov.
Normalt sätt så står det en 3-4 st flaskor med klart nagellack eller med en svagt pärlrosa nyans och detta fungerade ju inte idag.
Nej det blev till att improvisera och försöka skaffa fram svart eller åtminstånde en mörk färg att måla naglarna med.

- "Man tager vad man haver..."

som Kajsa Varg sa en gång i tiden, och det slutade med att jag tog hobbyfärg och blandade det ihop med en flaska klarlack ur nagellackförådet.
Det blev inte vackert men de fyllde sin funktion, och jag får nog be om hjälp att blästra bort det nästa gång jag kör förbi en svetsverkstad. ;0)

Det värsta av allt var dock när sminket var omsorgsfullt lagt (och jag såg ut som en rälig hagga) kom på att jag faktiskt var tvungen att visa mig ute i verkligheten innan vi kom fram till kalaset.
Jag kunde ju tyvärr inte knäppa med fingrarna som en riktig häxa och förflytta mig från vårt eget hus till syrran i Hbg.

- "Oj då, det tänkte jag inte på!"

Jag förträngde den tanken för tillfället och började glatt sätta på barnen deras kostymer.
Dottern var väl föga intresserad av att bli påklädd en söt liten pumpklänning men det gick till sist.
Lillkillen hade ju inte mycket att sätta emot utan lät sig bli "pumpifierad" utan några klagomål.
Till skillnad ifrån mig så blev de jätte söta!

Dottern med sin morfar. 

Världens sötaste lilla pumpa!

När vi sen var färdiga att åka så blev det plattan i mattan för att försöka undvika alla inbromsningar som resulterade i att andra människor kunde se mig.

Risken hade funnits att någon då fått ringa 112 för att mitt hemska utseende hade orsakat en olycka.

Paniken över att polisen kunde stå bakom nästa hörn och vinka in mig för en rutinkomtroll eller för alcotest gjorde att mitt hjärta slog ca 300 slag i minuten fram tills jag parkerade i Hbg.

Tänk er själva när jag hade rullat ner sidorutan och de hade fått se vad som väntade när de skulle be om körkortet.

Tack gode gud för att detta inte hände!

Nästa helg ska hela familjen på fest men då är det bara på andra sidan skogen, så då gör det inget om vi skrämmer skogstrollen på vägen. =0)

Längtar redan till fredag, ha ha ha ha!!!

HAPPY HALLOWEEN !!!