Vildsvinsjakt...

Det ligger helt enkelt inte i min natur att inte bry sig om när man ser en ensam hund utan ägare komma gående/springande, speciellt inte mitt ute i trafiken.
Det har varit stor vildsvinsjakt här hemma omkring och vi har fått tacksamma besked att hålla oss ifrån skogen så gott det går idag.
Detta är ju inte lätt när man bor mitt i skogen, men vi undvek den så gott det gick.
Arne fick springa av sig nere på ängarna vid ån istället.

Men ett tränat öga reagerar fort när det börjar röra sig utanför fönstren och idag har jag varit redo att slänga mig under köksbordet varje gång det hördes något utifrån... ;0)
Men när det kommer en smått förvirrad jakthund som uppenbart inte har något intresse av att driva vildsvin utan beter sig mer som ett stressat villebråd, då slår alla varningsklockorna i mitt huvud igång.
Kvickt som attan for jag ut och försökte locka till mig jycken men misslyckades och han sprang över bron och ut på en rätt trafikerad 70 väg.
Redan där hade han snabbt fått hoppa undan för 3 bilar som kom körande och ignorerade den stackars vovven totalt.
Tyvärr var han för snabb för mig och jag förlorade ögonkontakten. =0(
Halvt förtvivlad och en smula uppjagad fick jag tillsist tag i jägaren/ägaren som jag dirigerade åt rätt håll så historien fick ett lyckligt slut och hunden fick åka bil tillbaka in skogen igen.
Fast jag tror inte han fick jaga några fler vildsvin idag...

Död pumpa...

Måste tyvärr meddela att våran jättefina pumplyckta som vi gjorde till Halloween har gått hädan.
Det var dock inte Arne som fick äran att avsluta han liv utan det tog naturen hand om själv.
Efter att han sett rätt hängig ut nu ett tag så var han helt slut och ihopsjunken i morse.
Såg ut som han gått 10 ronder mot Micke Tyson i natt.
Nu får han sin sista vila på komposthögen.

För övrigt så har dagen inneburit ännu en underbart god gåsamiddag, denna gången med den delen av familjen som inte var med i söndags och denna gången stod min mamma för hela kalaset.
En mycket trevlig kväll med nära och kära.
Nu är vi mätta och goa allihopa och väl förtjänta av den ångest som följer av överkonsumtionen.
Blir till att ta en långpromenad i morgon igen. ;0)

Natti natt...

Lussekatt & jultidningar...

Idag har jag smakat på årets första lussekatt, mmm vad gott!
Det var min söta make som kom hem med den efter han hade varit och bytat till vinterdäck på bilen.
Han kan om han vill, eller så fjäskar han inför farsdag på söndag! ;0)

En av mina favorithändelser här i livet är ju julen om inget har märk det ännu.
Därför blir jag alldeles varm i kroppen varje gång jag ser en ny jultidning på hyllan i affären.
Till min makes förtret så läggs denna omsorgsfullt ner i handlevagnen och avnjuts i lugn och ro hemma samma kväll när barnen lagt sig.
Hittills i år har det hunnit bli 5 st till ett sammanlagt värdet av 314 kr och det lär säkert bli fler. =0)
Min "julgrinch" till make hävdar bestämt att det bara är en massa reklam i tidningarna och att alla innehåller i stort sätt samma saker, men i skrivandets stund så sitter han själv och bläddrar i en av dem, hi hi...

Ikea...

Ingvar Kamprad bör bli helgonförklarad, Ikea är verkligen en småbarnsfamiljs bästa vän!
För att försöka skapa lite ordning och reda här hemma i vårt annars så "organiserade kaos" mitt i bland leksaker, tvätt, ytterkläder, post och reklamhögar osv så får man tänka till.
Jag har länge varit missnöjd med placeringen av vår laptop som hamnat på köksbordet.
Vi har liksom levt runt och anpassat oss kring den som om den vore fastbultad.
Detta har medfört att en massa andra saker som man vanligtvis har runt en dator eller nära till hands som också har ockuperat köksbordet.

Igår fick jag nog och tittade ut ett jätte fint datorbord på Ikea just för laptopar som får plats i en hörn i köket tills vårt riktiga kontor blir färdigt i framtiden.
Jag har idag alltså varit på Ikea och inhandlat detta datorbord för ändast 149 kr, skamligt billigt!
Passade också på att köpa batterier som går åt som smör i solen hemma hos oss.
Det verkar som allt går på batteri nu för tiden, men vad gör det när man kan köpa 10 st för 19 kr.

Länge leve Ikea...

Gråhårig...

Ofta är det ett tecken på att man börjar åldras när de gråa hårstråna börjar dyka upp, eller?
Fast jag började ju bli gråhårig redan vid 25, det är ju ingen ålder.
Att åldras med värdighet är inte att nästan vara helt gråhårig vid 32 års ålder... =0(

För er som känner mig så har jag i princip hela mitt liv varit en stolt brunett.
Det finns dock vissa kort på mig när jag var liten som visar att jag faktisk var lite blond som liten flicka.
Detta växte bort med åren och jag har älskat mitt bruna hårsvall och aldrig varit speciellt avundsjuk på blondinerna som oftast fick mer uppmärksamhet.
Den ända fördelen med att vara blond i mitt tycke är att de grå håren inte syns lika fort än om man vore chokladbrunett vilket jag är van vid.
Mycket av min identitet ligger just i att jag är/var en brunett med blå ögon.

Men nu måste jag nog överge denna ganska väsentliga grundsten av mitt "jag" och gå emot alla mina principer och bli blond.

Jag har en gång haft blonda/guld slingor som jag faktiskt trivdes i men det kommer att göra ont i mitt hjärta och det kommer att ta emot att bli helt blond, men gör det ändå för att underlätta tillvaron.

Att färga kalufsen varje månad är varken bra för håret eller plånboken.

Alternativet är ju att skita i allt och bara låta bli att färga håret och bli naturligt gråhårig.

Det sistnämda låter inte som ett bra alternativ tycker jag, tror inte jag vågar det.

Kanske i framtiden...

Nu talar jag inte om att jag ska bli isblond utan lite mer åt det varma hållet.

Övergången får nog göras i omgångar för att både jag ska vänja mig och för att det inte ska misslyckas helt och bli orange eller pissgult.

Men varför blir vi då gråhåriga?

Jag googlade företeelsen och fick en massa troliga svar men i mitt fall får jag nog skylla på generna, eller han jag är gift med... ;0)



Promenadväder...

Dagen efter ett stort kalas när man ätit groteskt mycket god mat så är det alltid skönt att gå ut och ta en lång promenad för att stilla det dåliga samvetet.
När det då är så fint väder som det var i dag, kallt och soligt med en klarblå himmel så känner man hur hälsa och energi absorberas långt in i benmärgen.
Sådana här promenader älskar jag!

Det är i och för sig ett "projekt" att ta sig ut genom dörren innan alla är redo för skogen.
Först ska en trottsig 3-åring övertalas att man måste ha både jacka, mössa och vantar på sig när det bara är 2 grader ute.
Sen ska man spännas fast i vagnen vilket inte alltid är en 3-årings högsta önskan.
Lillebror var gnällig och jätte trött efter att precis ha ätit lunch och vill inget annat än att somna så fort han landat på fårfällen i vagnen.
Ovan på allt så har vi en hund som insåg i samma ögonblick som vi tänkte "skogen" börja springa omkring oss i cirklar likt en duracell-kanin med nya fräscha evighetsbatterier och skruvade upp situationen ännu mer.
Till sist efter många turer fram och tillbaka så gick vi ut i skogen och bara njöt, medan Arne entusiastiskt spårade efter vildsvin i nästan 1 ½ timme. =0/

Det är tur vi har skogen utanför dörren...

Middagen serverad...

Oj vad mätt man blev, och så gott det var!
Nu är man rund och god om magen efter ett riktigt kalas.
Gåsamiddag är något som tillhör favoriterna och som förbereds noga.
I god tid beställs det en "svensk" gås som ska vara så stor som möjligt, gärna runt 7 kilo.
Jag brukar åka runt på en gårdsbutiksturné lagom inför denna tillställning för att få så fina råvaror som möjligt.
Det köpes förutom gås även potatis, brysselkål, rödkål, äpple mm som fulländar en gåsamiddag i Wessmantorp.
Svartsoppa till förätt är något som ingen av oss gillar så det hoppar vi alltid över, man blir ändå så mätt av själva middagen och efterrätten som består av äpplekaka med vaniljsås.

Gås är ju inget som tillagas om man har brått utan tillhör kategorin "slow food".
Detta innebär att man får stiga upp i tid och börja ta itu med alla förberedelserna med en gång på morgonen.

Lillebror leker med katten medan vi förbereder dagens kalas.

Förutom maten som kräver tid så ska det ju också städas lite inför att gästerna ska komma + att det ska dukas fint på bordet.

Katterna är vid det här laget lika galna som om vi inte hade gett dem mat på en månad och de vallar av köksbänken frenetiskt innan de får sin belöning.

Trånande katt observerar noga trancheringen.

Tillsist fick man en gåsahals...

Vår tjocka lilla Elsa med sin del av halsen.

Sedan var det dax för oss tvåbenta varelser att sitta ner och börja frossa i alla de goda läckerheterna som tillagats.

Smaklig måltid...

Gåsatalrik

Äpplekaka med vaniljsås