Det ligger helt enkelt inte i min natur att inte bry sig om när man ser en ensam hund utan ägare komma gående/springande, speciellt inte mitt ute i trafiken.
Det har varit stor vildsvinsjakt här hemma omkring och vi har fått tacksamma besked att hålla oss ifrån skogen så gott det går idag.
Detta är ju inte lätt när man bor mitt i skogen, men vi undvek den så gott det gick.
Arne fick springa av sig nere på ängarna vid ån istället.
Men ett tränat öga reagerar fort när det börjar röra sig utanför fönstren och idag har jag varit redo att slänga mig under köksbordet varje gång det hördes något utifrån... ;0)
Men när det kommer en smått förvirrad jakthund som uppenbart inte har något intresse av att driva vildsvin utan beter sig mer som ett stressat villebråd, då slår alla varningsklockorna i mitt huvud igång.
Kvickt som attan for jag ut och försökte locka till mig jycken men misslyckades och han sprang över bron och ut på en rätt trafikerad 70 väg.
Redan där hade han snabbt fått hoppa undan för 3 bilar som kom körande och ignorerade den stackars vovven totalt.
Tyvärr var han för snabb för mig och jag förlorade ögonkontakten. =0(
Halvt förtvivlad och en smula uppjagad fick jag tillsist tag i jägaren/ägaren som jag dirigerade åt rätt håll så historien fick ett lyckligt slut och hunden fick åka bil tillbaka in skogen igen.
Fast jag tror inte han fick jaga några fler vildsvin idag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar