I´m back...

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det långa uppehållet i bloggandet.
Skola, pluggandet och andra familjeangelägenheter har tagit överhand i vår, jag har tyvärr inte haft tid, ork och energi att lägga på bloggen.
Hoppas ni har förståelse för det!
Men nu så har jag sommarlov ifrån skolan, och fast att jag började jobba heltid med en gång så börjar nu orken komma krypande igen! =0)

Jag har verkligen inte legat på sofflocket och slöat sedan april utan vardagen har ångat på som den brukar och vi har hållt igång.
Jag har hunnit avsluta första terminen i skolan och som det ser ut än så länge så slipper jag komplettera eller göra om några inlämningsuppgifter i sommar.
Väntar dock fortfarande omdöme på de två sista inlämningsuppgifterna, efter det kan jag andas ut.

Jag och husbonden har genomgått en föräldrarutbildning hos Habiliteringen för just föräldrar med autistiska småbarn.
Utbildningen är ett steg i den IBT hjälp som habiliteringen erbjuder.
IBT står för "Intensiv Beteende Träning" och innebär en gemensam insats för dottern både från oss föräldrar, förskolan och habiliteringen.
Vi var på ett informationsmöte för ett par veckor sedan med specialpedagog och logoped, IBT:n räknas komma igång ordentligt efter sommaren.

Jag kan tycka att det går ganska segt ibland på habliteringen, men det är nog bara jag som vill så mycket och hade gärna kommit gång betydligt tidigare.
Habiliteringen jobbar mycket med föräldrarna eftersom de många gånger inte vill eller kan acceptera sina barns diagnoser och går därför väldigt försiktigt fram.
Jag själv accepterade min dotters diagnos fortare än den var ställd och känner mig istället lite frustrerad över att det inte ibland kan gå fortare.

Jag har gått på stödsamtal nästan varje vecka under hela våren efter ett framarbetet program som habiliteringen erbjuder alla föräldrar.
Jag har bara en gång kvar och tycker egentligen inte att det givit så värst mycket som jag trodde, men tycker ändå att de är bra att erbjudandet finns tillgängligt för de som behöver det.
Jag känner mig tillfreds med mig själv som mamma till ett barn med autism och vill hellre lägga min kraft på att hjälpa henne att utvecklas.

Som sagt så har jag inte bara legat och latat mig de sista två månaderna, här kommer lite bilder på vad vi har hittat på sedan den 20:e April.

Ridningen med storasyster fortsätter, hon har

också i vår fått nya fin ridkläder...

Jag har hjälpt till med lite snickeri tillsammans

med andra föräldrar på barnens dags... 

Den 1:a Maj var det både fint och varmt, jag och

barnen passade på att ta oss ett dopp i en sjö i närheten.

DET VAR KALLT!!!

Jag passar också på att rida ut själv utan

dottern, denna gången var det underbart i skogen

när boken precis börjat slå ut i början på Maj...

När det började bli tid för att gräsmattan skulle

klippas i vår fick jag hjälp av lillebror...

Lillebror har hunnit med sitt första besök

hos tandläkaren, vilket gick utmärkt!

Det har blivit mycket pluggande i vår, när värmen

och solen kom flyttade jag ut i trädgården när jag hade hemarbete...

Lillebror och pappa har varit och

kollat på STCC på Knutstorp.

Lillebror hade snorkoll på rallybilarna!!!

Lillebror har blivit bästa polare med baggen i hagen...

Vi firade Nationaldagen vid

Hembyggdstugan här hemma i byn den 6:e Juni...

Sista dagen i skolan innan sommarlovet (förra veckan) firades

med godis, jordgubbar och högsta betyg på tentan.

Ingen var gladare än jag den dagen!!!

Pluggar, pluggar, pluggar...

Det har varit en intensiv vecka med massor av skolarbete, lärarsamtal, föräldrarsamtal, föräldrarutbildning, febrig storasyster, snabbvisit till Ullared och andra vardagssysslor som också måste kommas ihåg.
Eftersom det var varit rätt intensivt varje dag så har bloggandet legat nere, jag lovar att försöka komma ikapp i helgen!

Jag har fått hjälp med studierna i kväll!

Söta goa lillebror hjälper mamma...

Kalle kunskap...

Storasyster gjorde verkligen ett enormt framsteg igår. =O)

Jag har länge försökt få henne bli intresserad av datorn och kunskapsspel men tyvärr utan någon större lycka, hon har helt enkelt inte varit intresserad.
Under gårdagen satte jag mig med lillebror för att åtminstone få honom lite intresserad av datorn, han var verkligen med på noterna och tyckte det var kul.
Under tiden mor och son hade trevligt framför skärmen blev storasyster helt plötsligt nyfiken.
Jag lät henne titta på och så småningom ta över musen.
Det tog henne ca 45 minuter så hade hon kommit underfund och klarat av alla Kalle Kunskap- spelen. =O)
Gissa om mamma blev imponerad!

Lillebror blev förstås lite frustrerad för han ville ju också fortsätta spela.
Jag kan ju inge annat än vara nöjd över storasysters insats och att jag nu lyckats få båda barnen intresserade av datorn.

Veterinärsbesök...

Det har varit mycket denna veckan som är knutit till storasysters diagnos.
Vi har kommit igång med stödsamtal på habiliteringen och vi har kommit igång med föräldrarutbildning för oss med små barn inom Autismspektrat.

Jag har sett fram emot utbildningen länge eftersom det ger oss tillfälle att träffa andra familjer som är i exakt samma situation som oss.
Vi är 7 familjer som nu kommer att träffas 4 gånger framöver för att diskutera med riktiga "proffs" om våra barn och byta erfarenheter.
Redan nu första gången kunde man ta del och tips och erfarenheter från de andra familjerna och kursledarna. =0)

Tyvärr har det också blivit en tur till veterinären idag med vår hund Arne. =0(
Han har varit halt ett par dagar och igår tyckte vi det var dax att ringa veterinären och boka tid för att vara på den säkra sidan.
Det visar sig att han har (precis som vår gamla hund) fått artros/spondylos.
Tyvärr är det kroniskt så det är inget som går bort igen, utan vi får se till att han mår bra och inte har ont.
Detta innebär omläggning av aktiviteter, rastning, styrketräning och foder mm.
Han har nu fått medicin men förhoppningsvis slipper han mer av det om vi gör övriga förändringar för att inte överbelasta de kotor och leder han nu har besvär med.

Snälla matte, kan vi inte leka lite...

Påsken är över...

Ha ha, det är inte lätt att följa upp tidigare inlägg om de små söta ekorrungarna, men jag ska försöka att fortfarande verka intressant! ;0)

Livet fortsätter här i Wessmantorp och även om jag är glad att ekorrungarna återförenades med sin mamma så saknar jag de massor!
Jag gick verkligen in för dessa små varelser i 48 timmar och nu känns det verkligen tomt. =0(

Har faktiskt funderat på att ta en "Viltrehabiliteringskurs", få se om det finns möjlighet till det någon gång, hade verkligen varit en dröm! =0)
Vi bor ju optimalt för att det skulle fungera som en bisyssla. =0)
De som känner mig inklusive arbetskamrater vet ju hur jag har hämtat och burit omkring på förvirrade svanar, förvildade katter och påkörda hundar mm under arbetstid. ;0)

Hemma verkar det bara vara jag som har koll på hagarna för om korna är på rymmen eller trillat ner i ån så är det alltid jag som upptäcker det.
Jag har sprungit långt ut på kvällenoch natten i mörker bara för att valla hem förrymda kor eller envisa ungbaggar.
Jag har till och med hjälpt rådjurskid som fastnat inne i vår hage i djupaste snön på vintern, vad gör man inte för de stackars djuren! =0)

Idag har det regnat från morgon till kväll, inte ens Arne var speciellt imponerad när vi var ute på långrunda i skogen sen eftermiddag, han såg mest blöt och elendig ut.
Jag märker själv hur påverkad av vädret jag är, idag har jag inte haft mycket energi över till vettiga saker utöver skolarbete.

Slutet gott...

De små liven överlevde ännu en natt! =0)
Jag trodde verkligen inte det i gårkväll, men i morse var de hur pigga som helst och åt i massor. =0)

Gjorde också en kontrollvägning, den lilla gossen hade gått upp 2 gram medan den lilla flickans vikt var oförändrad.
Efter matning och vägning fick de flytta in i nya holken och komma ut i friska luften igen.
Vid 12-tiden fick de lunch igen och de åt riktigt bra även då. =0)

Ni kan förstå att jag blev snopen efter att ha varit iväg några timmar och kom hem igen för att mata de små liven och upptäckte att holken var tom.
Mamma ekorre har nog kommit och hämtat de igen. =0)
Det är helt omöjligt att katter eller rovfåglar kommit åt holken som den var placerad, utan enda förklaringen är att de blivit hämtade.

Fall i fall de trillat ut gick jag i över en timme och finkammade marken i trädgården, jag till och med satte Arne på flera sökvarv men det fanns inga spår eller tecken på att de krafsat omkring på marken.

Jag såg en ekorre rätt nära holken i förmiddags så jag intalar mig att det måste vara mamman som kommit tillbaka. =0)

Slutet gott, allting gott...

Spunkisleverans...

Idag har barnen fått sina första Spunkis-kläder! =0)
Storasyster älskade sina mjuka, goa och helt unika byxor och tröja.
Hon har haft en älsklingströja länge som börjar bli alldeles för liten, så jag bad om något liknande av Spunkis, plus ett par matchande byxor.
Storasyster blev helnöjd!

Lillebror har också fått ett set, jag lovar en bild så fort han fått på sig kläderna. =0)

www.spunkis.se