Ha ha, det är inte lätt att följa upp tidigare inlägg om de små söta ekorrungarna, men jag ska försöka att fortfarande verka intressant! ;0)
Livet fortsätter här i Wessmantorp och även om jag är glad att ekorrungarna återförenades med sin mamma så saknar jag de massor!
Jag gick verkligen in för dessa små varelser i 48 timmar och nu känns det verkligen tomt. =0(
Har faktiskt funderat på att ta en "Viltrehabiliteringskurs", få se om det finns möjlighet till det någon gång, hade verkligen varit en dröm! =0)
Vi bor ju optimalt för att det skulle fungera som en bisyssla. =0)
De som känner mig inklusive arbetskamrater vet ju hur jag har hämtat och burit omkring på förvirrade svanar, förvildade katter och påkörda hundar mm under arbetstid. ;0)
Hemma verkar det bara vara jag som har koll på hagarna för om korna är på rymmen eller trillat ner i ån så är det alltid jag som upptäcker det.
Jag har sprungit långt ut på kvällenoch natten i mörker bara för att valla hem förrymda kor eller envisa ungbaggar.
Jag har till och med hjälpt rådjurskid som fastnat inne i vår hage i djupaste snön på vintern, vad gör man inte för de stackars djuren! =0)
Idag har det regnat från morgon till kväll, inte ens Arne var speciellt imponerad när vi var ute på långrunda i skogen sen eftermiddag, han såg mest blöt och elendig ut.
Jag märker själv hur påverkad av vädret jag är, idag har jag inte haft mycket energi över till vettiga saker utöver skolarbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar