Modig...

Ikväll har jag och Nellie tillsammans med goda vänner varit och sett Disneys nya film "Modig" i 3D.
Nellie har varit på bio förut men det var första gången idag vi gick på en 3D-föreställning.
Jag hade lite funderingar innan om hon skulle vilja ha 3D-glasögon på sig så vi övade lite i eftermiddag med mina solglasögon! ;0)
När vi kom till biografen hade jag inga problem att byta ut solglasögonen mot 3D-glasögonen. =0)
Hon hade fullt upp att kolla hur det såg ut på filmduken både med och utan glasögonen.

Efteråt blev hon dock lite ledsen när vi skulle lämna ifrån oss glasögonen igen (hon ville ha kvar dem) men det hela löst sig oväntat när vi gick mot bilen och en enormt snäll främmande människa kom fram och gav sina glasögon till henne som de själva glömt att lämna när de gick ut.
Tänk så snälla människor det finns!!!

Just nu sitter hon här hemma i soffan med sina 3D-glasögon och tittar på inspelat barnprogram! =0)

Övning med glasögon på väg till biografen! ;0)

Nellie med kompis i väntan på att få gå in i salongen.

En koncentrerad Nellie med 3D-glasögon!

Svar på tal...

Idag så hade Nellie ännu ett sådant tillfälle där hon överraskade mig totalt! =0)
För många andra kanske detta låter obetydligt, men har man ett autistiskt barn som bara pratar "TILL" dig och aldrig "MED" dig så är detta STORT! =0)
Nellie har ett tal, ett språk och en bra ordförståelse men saknar kommunikationen.
Det händer sällan eller aldrig att man får svar på det som man verkligen frågar henne, eller pratar om med henne.

När jag idag hämtat hem barnen från dagis och jag precis parkerat bilen på uppfarten så satt hon i väldigt djupa tankar.
Jag kunde knäppa av henne bilbältet utan att hon märkte det så jag förstod hon var långt borta i sina funderingar.
Jag pussade henne på pannan och frågade henne nästan som om jag pratade med mig själv och inte alls räknade med att få ett svar:

- Vad tänker du på Nellie?

Hon tittar då plötsligt på mig med ett jätteleende och svarar:

 - Nellie tänker hundtröjan (en av hennes favorittröjor)

Jag blev så förvånad över hennes svar men fann mig ändå och fortsatte prata med henne:

-Tycker du vi ska gå in och leta efter hundtröjan Nellie?

Ännu en gång fick jag ett svar av henne!

 - Hundtröjan ligger i soffan

Vi gick in tillsammans och visst låg tröjan i soffan!
Det tog ett tag innan jag riktigt fattade vad som hänt!

♥♥♥ Idag har jag har kommuniserat med min dotter!!! ♥♥♥

Reflex aliens...

Så, då har nästan halva denna veckan också gått!
Vi har hunnit vara på Habiliteringen i måndags för lite IBT.
Förra gången fick över förväntan, i måndags inte lika smidigt.
Man lär sig så mycket hela tiden om Nellie och hur hennes Autism utspelar sig i olika situationer.
Även om det inte alltid blir som man tänkt sig så måste man dra lärdom av det man är med om tills nästa gång.

Förutom lite onödigt mycket drama på Högskolan under både denna och förra veckan så börjar jag flyta in i "pluggmode" igen.
Har fått en ny basgrupp/studiegrupp och de verkar supertrevliga allihop!

Min kvällslöpning har kommit lite i skymundan sedan skolan började igen.
Tyvärr blir det mörkt tidigt om kvällarna nu också.
Idag har jag inskaffat nya reflexer till både mig och Arne så ikväll var vi ute på en lång runda i mörkret!
Nu går det absolut inte att missa oss!
Vi ser ut som något från yttre rymden! ;0)

 

Oväntad leverans...

Idag kom det något helt oväntat, en påse från Linas Matkasse!
Jag har själv inte beställt kassen på väldigt, väldigt länge (december i fjor tror jag) på grund av att jag tyckte det blev för dyrt, men ändå kom det en leverans idag!
Jag hade en liten misstanke då jag fick ett sms att jag skulle få leverans idag mellan 17-22 men eftersom jag inte beställt den så trodde jag bara att de skickat fel, men nej då! =0)
Någon vänlig själ har beställt en "Linas barnkasse" till oss! ♥ ♥ ♥
Jag har mina aningar om vem det kan vara men inte fått det bekräftat ännu!

Helgen har annars sprungit på alldeles för fort.
Lördagen innehöll ett 7-årskalas för en av barnen kusiner, det blev tårta, glass presenter och godis som det hör ett kalas till.
Födelsedagsbarnet verkade mycket nöjd med dagen, han till och med gratulerades i Bolibompa på morgonen av sin lillebror. =0)

Idag fick jag kramat om och tackat ännu en vänlig människa och vän som lånat ut lite kursliteratur under förra terminen till mig. =0)
Tack snälla Jessica för eftermiddagens fika och pratstund!
Ser fram emot tills nästa gång vi träffas! ♥

Oväntad leverans...

 

Oj vad många goda recept där var!

Ansvarsfull storasyster...

Oj vad denna veckan gick fort!
Fredagen och helgen är här, jag och barnen tänker njuta!
Tobbe jobbar men vi andra tänker utnyttja vår ledighet tillsammans till max! ;0)
I morgon blir det kalas och på Söndag blir det eventuellt en liten utflykt. =0)

Nellie har minsann också varit en duktig och ansvarsfull storasyster!
Det var så roligt att se henne gå upp så i rollen när jag igår bad henne se efter lillebror Nils i affären.
Jag bad henne hålla honom i handen så han inte sprang bort.
Hon gjorde precis som jag sa och hade snorkoll på honom hela tiden.
Hon till och med sa: "Nej Nisse" när han försökte gå på egen upptäcktsfärd.
Hon drog honom då istället till glassdisken pekade och sa: Titta Nisse, glass"!
Gissa om jag fick tårar i ögonen!!!
Naturligtvis fick de vars en STOR glass av en stolt mamma!

Glad helg på er alla!!!

Höstpromenad...

I kväll när barnen hade lagt sig tog jag med mig Arne ut i skogen för en promenad innan solen gick ner.
Jag fick minsann rota fram höstjackan för det blåste ordentligt.
Kapuschongen åkte snabbt upp och jag fick öka takten för att inte frysa.

Medan Arne sprang glatt omkring och nosa gick jag och leta ätbara skatter jag kunde bära hem.
Det råder verkligen ingen brist på dessa saker i Wessmantorp.
Det skulle vara stört omöjligt att svälta ihjäl om man gick vilse här.
Jag samlade också på mig lite Puh-pinnar till barnen.
Jag tror minsann vi ska kasta Puh-pinne i helgen från bron över ån, Nellies favoritlek!

Jag hitta lingon...

...Björnbär

 

...och massor av kantareller! =0)

Vardagen är tillbaka...

Idag kändes allt mycket bättre och jag kom äntligen iväg till högskolan i Kristianstad för termin två.
Nu har äntligen vardagen börjat igen och hösten har gjort intåg på riktigt.
Stadiga rutiner är vad denna familjen mår bäst av.

Barnen har också blivit skolfotograferade på dagis/förskolan idag vilket är ännu ett hösttecken.
Jag är alltid lika spänd på om Nellie har velat samarbeta. =0/
Än så länge har jag fått fina foto varje år! ;0)

I eftermiddag när jag hämtade barnen fick jag besked på att hon varit lite orolig men att det blev bilder ändå. =0)
Måste ge all eloge åt fotografen som anpassar sig till henne och tog kameran TILL henne, istället för att kriga och tvinga henne till kameran.
Varför göra det svårare än det är!
Det är sådana fina människor som verkligen gör livet lättare för oss som lever med Autism.

Tror till och med att han också lyckades få till ett syskonfoto med lilla Nils också!

Nu väntar jag bara spänt på resultatet!

Obalans...

Denna dagen började verkligen bokstavligt talat i obalans.
När jag gick upp ur sängen redo för första dagen på högskolan efter sommaruppehållet så snurrade hela världen.
Jag kunde verkligen inte gå rakt från sovrummet till köket utan att bete mig som om jag vore ordentligt berusad.
Envis som jag är skulle jag ändå åka iväg till Kristianstad och Tobbe fick bli arg på mig för att jag skulle förstå att det vore nog bäst om jag gick och lade mig i sängen igen.

Som tur var så skulle min mamma komma så hon kunde ta hand om barnen medan jag fick sova några timmar extra.
Med några panodil, lite extra sömn och mat i magen känner jag mig betydligt bättre men inte helt ok än, blir fortfarande andfådd av minsta lilla.
Nog om tråkigheter.

Vilken respons gårdagens tidningsartikel gav!
Både jag och Tobbe har fått sådana fina lovord och uppskattning från alla olika håll. =0)
Telefonen har ringt, mobilerna har nästan konstant pipit ifrån alla sms och Facebook-inlägg och personer i affären kom fram och sade att det var så bra gjort och att de fick dem att tänka efter.
Många av mina vänner även delade med sig av länkar så anda också kunde ta del av artikeln.
Verkligen roligt att det hela blev så bra!
Som sagt så vill vi öka medvetenheten kring autism och det lyckades vi med!

Men arbetet fortsätter, jag ger aldrig upp!!!!

Löpsedel...

Storasyster har faktiskt ett namn, hon heter Nellie! =0)
Fram tills nu har jag medvetet valt att inte skriva våra namn i bloggen, men eftersom vårt arbetet med att öka medvetenheten kring autism bara ökar så kan man läsa våra namn lite här och var nu ändå både på nätet och i tidningen.
Framöver kommer jag därför också skriva våra riktiga namn.. ;0)

I dag har Nellie minsann varit både på lödsedlar utanför butiker, prytt första sidan på Helsingborgs Dagblad samt upptagit ett stort dubbeluppslag under familjesidorna i tidningen.
Hon har blivit en riktig kändis! =0)

Idag publicerades en artikel i Helsingborgs Dagblad, NST och Landskrona Posten som en reporter och en fotograf var här hemma och intervjuade oss till för ungefär ca 2 ½ vecka sedan.
Husbonden (eller Tobbe som han i verkligheten heter) har sedan en tid tillbaka varit i kontakt med journalisten på HD och efter sommaren ville hon göra en artikel under familjesidorna om hur det är att leva med autism i familjen.

Vi blev väldigt nöjda med resultatet. =0)
Tack snälla reporter Marika Rasmusson och fotograf Anders Malmberg för den fina artikeln och för att ni hjälpte oss i arbetet med ökad medvetenhet kring autism!

Läs artikeln här!

Nellie var dock föga imponerad över dagens uppståndelse.

Hon var mer imponerad över mammas medalj som kom fram när jag packade upp idag.

Med medaljen runt halsen skrang hon omkring i köket och sa:

"Klara, färdiga.... GÅ"!!!!!

Tjejmilen...

I går åkte jag tillsammans med en kompis upp till Stockholm för att idag springa Tjejmilen 2012.
Det var min första Tjejmil men för min kompis blev det den 25:e.
Där ligger jag verkligen i lä, hoppas jag själv någon gång också kommer att kunna imponera med sådant kämpaktigt deltagande i någon form.

Jag har försökt röra på mig mer än vanligt de sista 6 månaderna, dels för att må bättre rent fysiskt men även för att jag behövde den mentala terapin som faktiskt träning och löpning ger.
En stund för mig själv där jag inte behöver tänka på vardagen utan istället koppla av hjärnan och samla energi.
Både dagens Tjejmil och nästa års Tjejklassiker är ett led i denna mentala självmedicinering.

Dagen till ära hade jag specialbeställt en tröja där det på framsidan stod: "Jag är en stolt mamma till en dotter med Autism".
På ryggen stod det: "Jag deltar för hennes skull och för ökad medvetenhet kring barn med Autism".

Redan vid starten fick jag en stor kram av en för mig okänd kvinna som önskade mig lycka till och visade sin uppskattning.
Det hände också flera gånger under de 10 kilometrarna att jag fick tummen upp och en klapp på axeln.
En till och med efterlyste någon form av hemsida eller blogg-adress där de kunde läsa mer!
Jag är verkligen nöjd med dagens insats både tidsmässigt och för de människor som uppmärksamma min insats för ökad medvetenhet kring Autism!

Trots att det regnade nästan hela dagen och jag hade gyttja upp till knäna när jag kom i mål så var det verkligen roligt!
Lite fler bilder kommer upp senare när jag är hemma igen.
Just nu sitter jag på ett X2000 tåg på väg hem tillbaka Skåne.