60-årsfirande i Danmark...

Efter mycket om och men så kom vi i alla fall iväg till det som varit planerat i nästan ett år, mammas 60-års firande.
Dunderförkylda men feberfria åkte vi glatt iväg och tog båten över sundet.
Min mamma fyllde 60 år förra veckan och det firade hela familjen med att tillsammans åka till en stuga i Danmark för att bara umgås och njuta av alla lyxigheter som stugan erbjöd.
Det fanns inomhuspool, bubbelpool, bastu, kamin och en massa andra saker som jag i alla fall inte har hemma och kan utnyttja varje dag.

Det var riktigt trevligt, vi åt gott och i massor hela helgen och led nästan av paltkoma på kvällarna.
Föräldrarna stod för fest med champagne och underbar 3-rätters middag första kvällen.
Andra kvällen blev det grillfest och grillen gick varm ute i snön, tur det var gasolgrill! ;)
Vi fick till och med överraskande besök då mamma och pappas bästa vänner också kom på besök en kväll.

Nellie klarade den nya miljön superbra och led inte speciellt mycket av att vi var 13 personer som delade samma stuga.
Det var ju i och för sig inga okända människor för henne, men jag var i alla fall imponerad.
Nisse trivdes som fisken i vattnet precis som jag.
Han till och med badade, han som annars är en riktig badkruka. =0)

Ingen av oss ville åka hem i söndags, men det var tyvärr ett måste.
Tack snälla mamma och pappa som bjöd oss på en så härlig helg.

Danmark välkomnade oss med solsken.

 

När vi kom fram väntade en 295km2 stor lyxstuga på oss.

 

Det fanns game-room med, biljard, pingis-bord, dart mm

+ två loft med spelhörnor utrustade med Wii och PS3

 

Ville man inte spela spel eller bada kunde man

sitta i en fåtölj och bara läsa.

 

Poolavdelningen med bubbel-pool och bastu användes flitigt av alla.

 

Till och med Nisse-badkruka bada som aldrig förr.

 

Nisse i bastun med sina kusiner.

 

Min galna finska svåger bangade inte för att

rulla sig i snön innan han sprang in i bastun igen

 

Min mamma och Nisse leker ute i snön.

 

Mys inne i stugan.

 

Min lillebror Simon var naturligtvis också med.

Häften Malinois, hälften Karelisk Björnhund.

Han är lite som jag, hälften crazy, hälften

skarp som vassaste kniven. ;0)

 

Underbar mat som föräldrarna bjöd på första kvällen.

 

Det var riktig fest på kvällen.

 

Så här ser en riktig frukost ut hos familjen

Osslén/Holm/Wikander/Rydberg/Rosendahl

Inget saknas jag lovar!!!!

 

Sen får man aldrig glömma fikan heller...

 

Inget slår en godmorgon-dans av föräldrarna.

Det njöts till fullo denna helg.

 

Bild från en liten upptäcktsförd nere vid

havet i Tisvildeleje, Danmark.

Vab dag nr 4...

Då har jag överlevt ännu en dag hemma med barnen.
Barnen börjar tycka det är riktigt tråkigt att bara vara hemma nu, jag med...
Naturligtvis går vi ut för att få frisk luft men inte i några längre perioder, febern kommer och går och jag vill helst inte ge dem lunginflammation.

Jag har under dessa dagar finslipat min Bobby Car körning.
Nisse kör omkring med sin elektriska trehjuling i köket och vill att jag på hanns Polis-Bobby Car ska jaga honom.
Tack gode gud att det inte finns övervakningskameror i detta huset.
Jag ser ungefär ut som en elefant som försöker bemästra en trampbil. =0/
Ingen vacker syn, men vi har roligt... =0)
Nisse skrattar så kan kiknar.

Vi har också kört låtsasbuss genom hela Sverige och vinkat till alla vi känner.
Med tre köksstolar på rad mitt på köksgolvet kan man komma ända upp till Treriksröset om bara fantasin tillåter.
Nellie tyckte vi skulle köra upp till Nordpolen och hälsa på Tomten, men bussen haverera någonstans vid Svalbard, eller rättare sagt små magar blev hungriga och beställde krabbelurer så mamma fick snällt hoppa av bussen och ställa sig vid spisen.
Nellie beställde egentligen "ute babbelurer" vilket innebär krabbelurer på muurikkan utomhus över öppen eld, men där drog jag gränsen.
Idag fick de bli "inne babbelurer"... ;0)

Dessa senaste dagarnas stora utmaning nu är att få ögondroppar i barnen inflammerade ögon.
Jag känner mig som världens hemskaste mamma som i princip måste brotta ner dem för att ens få en mikro-droppe i närheten av ögonen.
Speciellt Nellie får panik och det känns nästan som övergrepp när jag försöker få dropparna i hennes ögon.
Finns det någon med tips hur man kan underlätta detta så tas det tacksamt emot, jag är desperat!!!

Solen visade sig en timme idag mellan molnen och då passade jag på att knäppa av några kort på vårt vinterland, tog några igår med.

Kram på er alla där ute, och skicka gärna tillfrisknande tankar åt vårt håll...

 

 

 

Uppdatering från sjukstugan...

Virusförkylningar, hosta och ögoninflamationer har nått detta hemmet också. Jag är inne på min 3:e vab-dag denna veckan och lilla Nils har varit sjuk sedan helgen. Tyvärr smög sig febern på mig i går också. =0(

Men vi kämpar på för att bli friska till helgen då roligheter ska hända som varit planerade i nästan ett år.
Min mamma fyller 60 år idag så vi ska fira henne på bästa sätt i helgen. =0)

Snön kom lagom till första advent! =0)
Vi har nog ca 3 dm och mer på gång, har vi tur så ligger det kvar till jul! =0)

Tyvärr får min praktik lida av att jag är hemma med sjuka barn, trist. =0(
Det är min sista vecka nu innan de ordinarie lektionsschemat drar igång igen i skolan.
Denna terminen har varit allt annat än lätt och med en massa andra olyckligheter här hemma på privat plan med bla Arne som lämnade oss och annat skit så har det känts övermäktigt i mellan åt.
Men det som inte dödar det härdar.
Tyvärr så gav en av våra katter också upp i förrgår efter att hon fick en stroke enligt veterinären.
Det var inte roligt att se på när hon inte kunde hålla balansen eller gå ordentligt längre, det vara bara att åka direkt in på djursjukhuset.
Nu är huset nästan tomt på husdjur, bara Plutten kvar och han är inte precis den mest sociala kissen i världen.
Han har också passerat 10 års strecket så vi får se hur länge han klarar sig.

Nu till mer trevligheter...
Jag och Nellie var på teater med några vänner förra helgen.
Vi såg familjeföreställningen Nils Holgerssons underbara resa i musikalform på Helsingborgs Stadsteater.
Det var Nellies första riktigt stora teater föreställning och min första på säkert 10 å.
Jag älskar verkligen allt kulturellt, att gå på teater, musikaler, konserter och annat roligt är verkligen min melodi.
Tyvärr blir det allt för sällan... =0(

Vi har också haft Nellies sista IBT denna terminen, hon har verkligen utvecklats mycket! =0)
Men det finns massor kvar att jobba med...
Jag hoppas bara att hon fortsätter att utvecklas i samma takt som hon har gjort nu de sista 6 månaderna, då tror jag nog vi kan ha stora förhoppningar att det ska gå bra i framtiden.

Efter jul ska Nellie byta assistent på dagis och få en som ska följa med henne upp i skolan till nästa höst när det är dax för förskoleklass.
Hon känner assistenten sedan tidigare så jag tror nog inte det ska bli några problem, men det viktigaste är att Nellie knyter sig an till henne lika bra som den tidigare assistenten.

Nu när jag bara sitter här hemma och väntar på att vi ska bli friska så har jag hunnit titta igenom den sista månadens bilder i kameran.
Jag lägger här upp en litet utbud på vad vi har hittat på ifrån Halloween fram tills nu.

Kram på er alla och håll er friska!!!!

Nellies Halloween-pyntning i köksfönstret.

 

Vårt besök till kyrkogården vid Allhellgona för att

tända ljus för alla de som inte finns med oss längre

och lämnat denna jord av ålderdom, olycka eller av sjukdom.

Tyvärr finns det för många.

 

Nellies besök på Stadsteatern.

 

Det var premiärvisningen vi gick på så det ingick

även en promenad på röda mattan. ;0)

 

Vi har också hunnit med att ordna en julfest på dagis.

Det blev så bra, glögg över öppen eld och hög mysfaktor.

 

Förra helgen var det julmarknad på Wideröra Gård.

 

Massor av härligt pyssel, hade kunnat göra av med en förmögenhet.

 

Barnen fick åka häst och vagn.

 

Världens sötaste häst/ren drog vagnen.

 

Tydligen tyckte någon annan

i familjen att det var roligt

att jag sprang omkring och fotograferade

allt runtomkring... =0/

 

Lagom till första advent kom snön.

Jag och barnen blev överlyckliga. =0)

 

Idag har vi varit ute en stund och skottat

snö, även om man är sjuk så behöver man lite frisk luft.

Arne på månen...

Det är alltid svårt att förklara för barn om att någon gått bort och att prata om döden.
Jag försökte så gått det gick att prata med Nellie och Nils om att Arne inte längre finns hos oss, utan att han nu är i himlen och väntar på oss tills vi ses igen.
När jag berättade att han var i himlen sa Nellie:

Arne i himlen?
Månen är på himlen....
Arne är på månen!
 

Vem han argumentera med så logiska ord...? ♥ ♥ ♥

En bild på en vacker fullmåne som är tagen av

min kära vän i Syd Afrika.

Förkrossad...

Det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva min sorg och smärta just nu. Mitt hjärta är krossat...

I går kväll avlivades min hund Arne efter ett snabbt beslut då han den senaste tiden blivit mycket dålig.
Han led av artros och hade blivit mycket sämre och stelare i kroppen.
Nu den sista veckan gjorde han en påtaglig djupdykning och kunde igår knappt röra sig längre på kvällen, trots att han varit pigg, glad och rörlig under dagen.
Gränsen för det lidande man vill utsätta sin älskade hund för var nådd och det hemska beslutet togs.

Jag är förkrossad för min bästa vän och livskamrat finns inte längre hos mig.
Han fanns nästan alltid inom ett par meters håll och följde mig var jag än gick när vi var hemma, i skogen eller ute på andra äventyr.
Han följde mig från köket till, vardagsrummet, från vardagsrummet till, sovrummet, han sov alltid intill mig i min säng och han satt alltid utanför dörren och väntade när jag varit på toaletten.
Han mötte mig alltid glatt när jag kom hem och tröstade mig alltid när jag var ledsen.
Han fanns alltid där för mig.

Arne spelade en väldigt stor roll inte bara för mig här hemma, han var alltid väldigt närvarande och en central figur för alla i familjen.
När vi var borta eller jag hämtat barnen på dagis så upprepades alltid samma sak: -Nu ska vi åka hem till Arne...

Barnen älskade honom och han älskade barnen.
Arne fanns hos oss innan barnen kom till världen och han kärleksfullt slickade dem välkomnande när jag kom hem från BB och satte ner dem på golvet.
Det var kärlek från första ögonkast.
Senast i kväll innan det svåra beslutet togs låg Nils på golvet och klappade kärleksfullt sin Arne.

Fysisk smärta biter inte på mig, men psykisk smärta är nästan outhärdlig.
Arne och hans kärlek har varit min tröst genom de senaste påfrestande åren med dotterns diagnos och andra livshändelser.
Han och jag har gått många mil tillsammans och ägnat massor av timmar för "självterapi" i skogen.

Nu finns bara ett stort tomt hål av saknad i mitt hjärta...
Jag dog en bit i går kväll och livet utan min bästa kompis känns för tillfället kvävande.
Vem ska ta hand om mig nu....?!

Sov gott min älskade vän...
Vi ses igen i himlen...

Livet fortsätter...

Äntligen är en lång period av examinationer över och nästa vecka börjar en månads VFU = Verksamhets Förlagd Utbildning.
Det ska bli skönt att få komma ut lite i verkligheten igen.
Att studera är verkligen utmanande, men nu ska det bli intressant att sätta teori i praktik.

De sist månaderna har varit enormt energikrävande och jag får nog erkänna att det gått åt mer energi än jag kunnat hämta in i kompensation.
Ligger mycket minus på mitt "positiv energi" konto. =0(

Barnen utvecklas på vars ett håll. =0)
Nellie tar älgakliv, både framåt men ibland också bakåt.
Jag har ibland lite svårt att urskilja om det är autismen som pratar eller ren ålderstrots i hennes beteende och utbrott.
Det är oftast en dans med ett steg fram och två tillbaka.
På sistonde har hon tagit ett STORT steg framåt när hon i korta ordalag börjat berätta om hennes dag för mig när jag hämtar henne på dagis.
Det är få ord men dock betydligt fler än tidigare när hon inte sagt något alls.
Första gången satt jag som en uggleholk och bara gapa och kunde knappt tro vad jag hörde.
Arbetet på habiliteringen fortsätter och jag försöker jobba så mycket jag kan med övningar i vardagliga situationer som min fantasi och tid tillåter.
Det gäller att vara smart och kreativ. =0)

Lilla Nils han rusar iväg i sin utveckling, om några månader bli han 3 år.
Var har tiden blivit av?
Vi inledde en utredning på honom i höst också, bara för att vara på den säkra sidan.
Den hann knappt börja innan den avslutades igen, jag har aldrig haft några misstankar kring autism när det gäller lillebror men ville ändå få ett professionellt utlåtande innan jag kunde lägga det bakom mig.
Nu är det gjort, och det är så skönt. =0)

Igår var jag ock barnen hos mina föräldrar på traditionell skånsk "Gåsamiddag".
Detta är en av mina personliga favoriter på året.
Hösten för mig är grå och trist så Halloween, Allhelgona och Mårtengås är välkommna jippo i min värld.

Nisse en vacker höstdag jag var ute med kameran.

Vackra höstfärger.

Gåsamiddag hos mamma och pappa.

Tentor & examinationer...

 

Det är tenta och examinationsperiod för tillfället!

Lovar att återkomma så fort den är över!!!

♥ Kram på er alla så länge! ♥