Ljuva söndagsmorgon...

När klockan ringer på söndagsmorgonen eller babylarmet börja ljuda så vill jag oftast inget annat än att dra täcket över huvudet och försvinna in i drömmarnas dimmiga värld igen.
Men ack nej det får jag ej!
Det är vid sådana tillfälle man får ta tjuren vid hornen och bara kasta sig upp.
Det är ju som att dra av ett gammalt plåster, ju saktare man drar, ju mer obehagligt blir det.
Nej det är bara att upp och hoppa och börja dagen med härlig morgongymnastik.



Fast jag hade inget heller velat göra än att ligga kvar hos katten i sängen!

Marknadsterrorister...

Ja då var det marknadsdax idag och som vanligt lär jag mig aldrig!!!
Det är lika dant varje gång det vankas marknad...
Jag brukar redan ett par dagar innan börja se fram emot att få köpa nyabakta munkar/donuts med choklad, gräddbullar, viltkorv samt ett par karusellåk för dottern.
Detta är i alla fall vad jag inbillar mig att en perfekt marknadsdag ser ut, för det har aldrig slutat så lyckligt som i mina drömmar.
Tyvärr glömmer jag alltid alla andra idioter (liksom jag) som också har tänkt att gå på marknad.
Idag fanns inga undantag utan först var jag tvungen att köa in i Höganäs för att komma förbi alla omdirigeringar och avstängningar, sen var jag tvungen att parkera halvvägs till Viken.
När jag väl var ute ur bilen med vagn "modell större" och två ganska gnälliga barn som hellre ville sova vidare i bilen samt all packning som kvävs för en dagslång utflykt med barn så ville jag redan åka hem igen.
När jag tillsist hittad resterande del av familjen (min mormor, föräldrar och systrar med familjer) så hade vi allt att göra för att inte tappa bort varandra.
Alla utom jag träffade på folk som de inte träffat eller pratat med sen Sverige fick högertrafik. =0(
Detta orsakade ju lite av en seg kamp för att vinna mark och en enorm övertalan av dottern att vi snart var framme vid karusellerna.
Väl framme var det också gott om barn och folk kring karusellerna, men lovar är lovat och en stolt dotter fick tillsist en runda på en lila åsna bekostad av hennes mormor och jag fick ett fint kort.

Som pricken över i:et så fick dottern också en stor kolkagris klubba och fina Hello Kitty klistermärke av sina kusiner.
Jag fick i alla fall träffa min kusin bland karusellerna vilket var jätte trevligt =0)

Vi insåg sen ganska snabbt att vi var underlägsna alla marknadsterrorister som körde på våra hälsenor med vagnar och rulatorer och som trängdes likt svältande hyenor kring nyfunna kadaver i öknen.
Vi retirera till sist hem allihopa till mormors lägenhet och avslutade marknadslördagen där i lugn och ro.

Ska bli intressant och se om man lärt sig något av detta till nästa gång det blir marknad.
Jag fick dock ett gott omdöme av min make när jag ringde hem och han konstaterat att jag inte gjort av med en massa pengar...

Pumpan smakar gott gott...

Vår fina pumpa ute på verandan har fått en beundrare!
Det har trånats, spanats och uppvaktats flitigt de närmsta dagarna sen pumpan gjorde ankomst vid vår entrédörr.
Pumpan verkar spela helt ointresserad av denna företeelse till vår hunds förtret.
Till sist så gick Arne (vår hund) rent sonika fram och började slicka på pumpan i ren desperation.
Det tog ett tag innan poletten trillade ner hos mamma och hon insåg varför detta "tonårssaglande" uppstått över denna stackars pumpa.

Innan jag gjorde årets pumpa så googlade jag "göra pumplyckta" och fick en massa matnyttiga tips.
Ett av tipsen var att smörja in hela insidan och alla utskurna kanter i vaselin för att pumpan skulle hålla längre utomhus i höstvädret.
Sagt och gjort, pumpan fick sig en vaselinstrykning innan den åkte ut på verandan.
Tydligen blev detta för mycket för Arnes smaklökar, för han går och slickar på pumpan varje chans han får och då han tror att mamma inte ser.
För en del vattnas munnan av choklad och för en del vattnas den av vaselin... ;0)

Arne, förkrossad av olycklig kärlek till en välinsmord pumpa...

En härlig kväll...

Ikväll har jag och mina systrar bjudit ut vår mamma på restaurang.
Detta var egentligen en morsdagspresent, men av ena och andra anledningen har vi inte kommit iväg för än ikväll.
Det var hur mysigt som helst att sätta sig i bilen och köra i till stan genom den regniga höstkvällen med målet Thai Corner.
Jag hade redan under dagen spanat in deras meny på nätet, men som vanligt på plats när det är alldeles för mycket gott att välja på så får jag "lösgodisångest".
Det slutade med att jag också valde vad min mamma och systrar beställde in.

SATÈ ROM
Blandade grillspett med wokade grönsaker och jordnötssås (oxfilé, fläskfilé och kyckling)

Till efterätt tog vi alla Baileys créme bruleé med färska hallon, gud vad gott det var!

Lite kaffe och te på det med en chokladbit så var kvällen perfekt.
Vi skrattade mycket och hade verkligen en riktigt fin kväll med kvallitetstid tillsammans.
Sen bildligt talat "rullade" vi alla till bilarna och körde hem på vars ett håll mätta och belåtna.

När jag kom hem igen så hade lilleman tvärvägrat att somna, så jag befriade min "lätt" frustrerad make från en lätt besvärlig bebis som smilade stort när han fick se mamma.
Lite kvällsgröt och en puss i pannan, sen somnade han gott och pappa fick njuta av mat som jag hade beställt med hem ifrån restaurangen.

Han har det för bra ibland! ;0)

Ångest...

Vid den här tiden i månaden är det inte bara storhandling som står på schemat, tyvärr måste det också betalas en massa räkningar.
Just denna aktivitet är ungefär lika trevlig som att torka upp efter katten när den spytt hårbollar i sängen eller när vår hund kommer in efter att ha varit i hagen och rullar sig i fårskit.
Tyvärr är detta något som måste göras varje månad, och dessa måsten är något som familjens ekonomichef (dvs jag) måste ta hand om.

Titeln "ekonomichef" fick jag av "finansinspektionen" (det är vad vi kallar vår bankman) efter vårt sista möte.
Då diskuterade vi något så intressant som fondfördelningen i vårt pensionsparande och andra högintressanta ämne som räntesatser, riskkapital och tillväxtkurvor.
Jag är inte tappad bakom en vagn utan inser att dessa ämne måste diskuteras och ses över med jämna mellanrum.
Men även om jag förstår precis vad vi just pratat om så är detta för mig lika intressant som för en laktosintolerant i mejeridisken.
Dock känns det lika skönt efteråt när man betalt sina räkningarna som när man lämnar banken efter det årliga mötet.

Efter att man nu har spenderat nästan hela inkomsten på 3 dagar för att storhandla, betala lån, bil och räkningar så ligger man nu i fosterställning i TV-soffan några minuter, tröstäter lite choklad och sen glömmer vad min precis haft ångest över tills det är dax att göra om allt igen nästa månad.

Men tills dess leker livet igen... =0)

Legitimation tack!

Jag var på Systembolaget idag och köpte en flaska Gin som svärfar skulle få som tack för hjälp vi fått av honom i somras.
Nu är det så att jag är på "systemet" lika ofta som typ påven, så detta innebär att jag inte är speciellt hemma på sortimentet eller var allting finns.
Efter att ha letat omkring bland alla gångar och olika flaskor och troligtvis sett lika bortkommen ut som en lantlolla i storstaden så gav jag upp.
Som tur var fanns det en mycket hjälpsam dam att tillfråga och det hela var ganska smidigt avklarat.
Precis innan jag skulle trycka in mitt visakort i terminalen tittar kassörskan på mig och säger:

- Har den unga damen legitimation att uppvisa?

Ett jätte stort smile sken upp på mig och jag visade glädjeligen upp mitt körkort.
Hon skulle bara ana att det här kommer jag leva på länge. =0)
Efter att ha konstaterat hur gammal jag var så ursäktade kassörskan sig och gav mig istället en komplimang.
Tänk att blir man så här trevligt bemött ska jag åka till Systembolaget lite oftare!

Trevlig kväll på er alla ifrån en "ung dam som behöver visa legg"... =0)

Teflonhjärna...

Efter den obligatoriska närvaron på öppna förskolan under förmiddagen så fick jag igår avklarat del 2 /2 av den stora obligatoriska månadshandlingen.
Del 1 av 2 klarade jag av i måndags och med glädje helt själv för farmor erbjöd sig att passa barnen.
Allt går liksom lite smidigare då...
Igår var det iofs bara minstingen som var med, men det är en utmaning i alla fall.
Hade detta varit för 4 år sedan så hade jag gjort alla inköp i ett svep, men när man nu har barn så är det inte lika enkelt längre.
Varken jag eller barnen är speciellt intresserade att åka på en varuinköpsturné under en hel dag.
Normalt sätt brukar jag vara bra förberedd med en handlelista som oftast är skriven i den ordningen varona brukar ligga i affären, men igår blev det en ren improvisation för listan låg så fint kvar hemma på köksbordet.
Detta faktum att min teflonhjärna ännu en gång bidrog till att jag helt utan skyddsnät måste visualisera mitt kylskåp, mina köksskåp och frys och försöka komma ihåg vad som stod på lappen och handla därefter gjorde min inte driekt på strålande shopping humör.
Detta resulterade i att jag har nu har ris att slå ihjäl folk med och hunden fick ett halvt kilo nötfärs som inte fick plats i kylen.
Lyckos honom!

Vad lärde jag mig nu av detta?

Säkert inte ett skit för det finns nog tyvärr ingen medicin eller lärdomar i världen som kan orda bot på teflonhjärna... =0(

Projektet i sig att handla utan lista är i sig utmanande, men att sen betala allt är aldrig roligt, speciellt när en vanlig mataffär (modell större) idag har en massa andra roliga grejer som lätt kan få en att tappa fokus.
Jag försöker alltid med hjälp av "mind control" att övertala kassörskan att jag bara handlat ett par mjölk och lite bröd, konstigt nog fungerar det aldrig.
Det tråkigaste av allt är sen att komma hem och packa upp, då förvandlas hela mitt kök till en krigszon.
Igår vaknade min nattjobbande make lagom till jag kom hem och hade börjat packa upp.
Jag kunde rätt lätt se framför mig vad han tänkte...

Ljuspunkten under gårdagen var helt klart de timmar jag var med lillkillen på "öppnis".
Alltid lika roligt att träffa andra mammor och deras goa barn.
Det stod målning på schemat och min son aka "Baby Rembrandt" gjorde sitt första mästerverk.

Halloween och Allhelgona börjar närma sig...

Till helgen som kommer så är det Halloween och helgen därpå är det Allhelgona.
Detta innebär i vårt hushåll att det är dax att börja pynta lite inför dessa begivenheter.
Gårdagen gick åt att bla spana efter den perfekta pumpan för att göra en lyckta av.
Efter mycket vändande, klämmande och knackande (för att avgöra mognaden) på affärens alla pumpor så fann vi en vinnare.
Det där med "knackandet" var nog i och för sig rätt onödigt för jag är ingen pumpolog, det är nog lika idiotiskt och ologiskt om att sparka på däcken för att avgöra om bilen går bra. =0/

Nåväl, när vi kom hem vad det dax för själva karvningen.
Min dotter tyckte allt var spännande fram tills vi skulle börja gräva ut innehållet.
Då ursäktade hon sig och försvann lagom tills jag stod med pumpinälvor upp till öronen.
När hon kom tillbaka tittade hon på mig med lite skepsis och sa - "stakars pumpa"...
Pumpan blev i tillsist en riktigt fin lyckta i alla fall.

I övrigt så plockade vi fram kartongen med övriga Halloweenpynt och dottern fick sätta ut dem var hon ville, vilket resulterade att vi inte såg TV:n för alla spöke, häxor och pumpor.
Detta justerades dock lite efter hon somnat.

Till sist hängde jag ut vårt svävande spöke ute på verandan.

Bloggen överlevde sitt första inlägg!

Ja minsann, blogginlägg nr 2 är nu ett faktum...
Tänka sig att jag nu är inne på mitt andra inlägg utan att ha ansträngt mig särskilt mycket.
Jag tycker ju om att skriva så det här ska förhoppningsvis inte vara några större problem.
Ni får dock ha överseende med att det ibland kan dyka upp ett och annat stavfel eller "gud förbjude" en särskrivning.
Men ni kan vara lugna, jag är gift med att livs levande exemplar av Svenska Akademins Ordlista iklädd höga stövlar och piska, så skulle det mot förmodan förekomma en sådan olycka så lär jag få reda på det ganska omgående. ;0)
Jag lovar att då åtgärda misstaget genast!

Nu ska jag först bekanta mig lite bättre med denna blogg innan fler inlägg kommer senare i kväll.
För tillfället bygger min dotter Empire State Building med dagens inköp av toalettpapper och hushållspapper så jag får gå och rädda min lille son från eventuella konstruktionsras.

Tjinge ling...

Varför börja blogga?

 -Varför i hela friden ska jag börja blogga?

Ja det är den frågan jag ställde mig innan jag började leta bloggportaler på nätet.

Nu för tiden känns det som alla bloggar i någon form, antingen i egen blogg eller lite enklare via Twitter eller Facebook.
Facebook har jag koll på för där har jag själv varit medlem sedan 2007, men Twitter har jag ingen större koll på mer än det jag läser om i tidningarna.
Kändisarna är väl mer "Twittrare" än "Facebookare" om jag fattat det rätt.
Det är vid sådana här tillfälle man inser att man inte längre är purung utan faktiskt har närmare till 40 än 20. =0(
Utvecklingen går fort....

I småskolan hade vi brevvänner som vi brevväxlade med på fysiska papper och med penna och suddgummi.
Idag e-mailar eller sms:ar man med vänner på andra sidan jordklotet och får svar samma dag eller samma timme om man har tur.
När man brevväxlade så fick man vänta veckor och ibland månader innan man fick svar, och då bodde de oftast innanför Sveriges gränser.
Teknikens under...

Tillbaka till varför jag börjar blogga.
Ja tanken har funnits en tid men alltid tillsammans men följdtankar:

-Vem skulle vilja läsa om vad jag skriver?
-Jag kan väl inte skriva något så intressant som skulle dra till sig läsare?

Jag har aldrig kunnat skriva dagbok under en längre tid.
Det har alltid börjat bra, jag har köpt en fin skrivbok eller på yngre dagar en fint bok (oftast med ett hjärta på framsidan eller en vacker häst för de hästtokiga) med ett litet lås som man kunde öppna med ett gem om man gjorde av med nycklen. ;0)
Jag skrev flitigt varje kväll in någon vecka eller två, men sen kommer man förr eller senare till tillfället där man inte hade något roligt att skriva om eller man var för trött.
Då ville man bara somna på stuts istället för att skriva om hur tråkig dagan hade varit och hur länge man fick sitta och vänta i telefonkön hos försäkringskassan eller hur många nummer som var före i kön på apoteket när man behövde huvudvärkstabletterna som mest.
Tyvärr är jag av sådan karaktär att då valde jag hellre att somna direkt och hoppa över det obligatoriska inlägget i dagboken.
Hoppade jag över det en gång så kunde jag hoppa över det 2, 3 och 4 ggr.
Sen var det kört och dagbokskrivandet dog ut tills nästa gång jag hade varit och köpt en ny fin skrivbok.
Det har alltid slutat lika dant och jag har använt boken till att skriva handlelistor, önskelistor eller "att göra" listor.
MEN, man kan ju inte göra en handlelista av en blogg så kanske förutsättningarna ser lite bättre ut denna gången.

Själv läser jag omrking 12 olika bloggar varje dag.
Det är allt ifrån bloggar om vanliga familjelivet, hobby, renovering, kändisbloggar och om mode och mat.
Man kan ju blogga om allt nu för tiden.

Jag har för ambition att skriva lite av varje i min blogg men till största del kommer det nog handla om min vardag som mammaledig småbarnsmamma och vad allt det innebär.
Men det kommer med all säkerhet smyga in en hel del om mat, inredning, fotografering mm som är en del av alla mina andra intresse också.

Vi får hoppas på det bästa och önska att denna bloggen lever åtminstånde fram till jul! ;0)

Då kör vi så det ryker.... =0)