Teflonhjärna...

Efter den obligatoriska närvaron på öppna förskolan under förmiddagen så fick jag igår avklarat del 2 /2 av den stora obligatoriska månadshandlingen.
Del 1 av 2 klarade jag av i måndags och med glädje helt själv för farmor erbjöd sig att passa barnen.
Allt går liksom lite smidigare då...
Igår var det iofs bara minstingen som var med, men det är en utmaning i alla fall.
Hade detta varit för 4 år sedan så hade jag gjort alla inköp i ett svep, men när man nu har barn så är det inte lika enkelt längre.
Varken jag eller barnen är speciellt intresserade att åka på en varuinköpsturné under en hel dag.
Normalt sätt brukar jag vara bra förberedd med en handlelista som oftast är skriven i den ordningen varona brukar ligga i affären, men igår blev det en ren improvisation för listan låg så fint kvar hemma på köksbordet.
Detta faktum att min teflonhjärna ännu en gång bidrog till att jag helt utan skyddsnät måste visualisera mitt kylskåp, mina köksskåp och frys och försöka komma ihåg vad som stod på lappen och handla därefter gjorde min inte driekt på strålande shopping humör.
Detta resulterade i att jag har nu har ris att slå ihjäl folk med och hunden fick ett halvt kilo nötfärs som inte fick plats i kylen.
Lyckos honom!

Vad lärde jag mig nu av detta?

Säkert inte ett skit för det finns nog tyvärr ingen medicin eller lärdomar i världen som kan orda bot på teflonhjärna... =0(

Projektet i sig att handla utan lista är i sig utmanande, men att sen betala allt är aldrig roligt, speciellt när en vanlig mataffär (modell större) idag har en massa andra roliga grejer som lätt kan få en att tappa fokus.
Jag försöker alltid med hjälp av "mind control" att övertala kassörskan att jag bara handlat ett par mjölk och lite bröd, konstigt nog fungerar det aldrig.
Det tråkigaste av allt är sen att komma hem och packa upp, då förvandlas hela mitt kök till en krigszon.
Igår vaknade min nattjobbande make lagom till jag kom hem och hade börjat packa upp.
Jag kunde rätt lätt se framför mig vad han tänkte...

Ljuspunkten under gårdagen var helt klart de timmar jag var med lillkillen på "öppnis".
Alltid lika roligt att träffa andra mammor och deras goa barn.
Det stod målning på schemat och min son aka "Baby Rembrandt" gjorde sitt första mästerverk.