Värsta natten i mitt liv...

Att ha influensan är inte kul, speciellt om all Panodil och Ipren är slut och man inte har kraft nog att åka och köpa fler.
Så här såg situationen ut i går kväll och natten som gick har varit den längsta och värsta natten i mitt liv, till och med att föda barn är enklare.

Jag var aldrig sjuk förr men sedan jag fick barn så har det blivit oftare och oftare, men dock aldrig som den här gången.
Jag till och med feberyrade i natt och svamla något oförstårbart.
Kommer ihåg att jag funderade på om det var legitimt att ringa efter ambulans när man knappt inte kan ta hand om sig själv längre.
Jag kännde hur mitt skenande hjärta bultade i mitt ömma huvud och det känndes som om jag höll på att gå av på mitten.

I morse hade nöden ingen lag och jag var tvungen att köra till affären.
Resan fram och tillbaka till byns affär tog nästan en hel timme och jag vågade inte köra mer än 30 km/h.
Äntligen fick jag köpt Ipren och Panodil så nu har febern gått ner lite och mitt huvud känns inte längre som om det ska explodera.

Nu hoppas jag till gode gud att jag blir frisk till på fredag för då ska jag på anställningsintervju.