Nellie har sin plats bland sina jämnåriga barn i skolan och delar både korridor/kapprum med alla de andra barnen, detta är ett enormt steg i jämförelse med att vi på förskolan/dagis under en lång period valde att gå in via personalens entré för att hon skulle ha det lättare med att sortera intrycken och få en lugnare start på dagen. Jag lämnade henne då i personalens vilorum så hon själv kunde bestämma när hon ville gå ut till de andra barnen. Tänk så långt hon har kommit med att hantera miljöerna omkring sig. Visst kommer det tillfälle när det blir för mycket för henne nu också i vardagen, men de är mer lätträknade än tidigare.
Koncentrerad Nellie.
Det var också roligt att se hur hon nu i skolan är mycket mer med och närvarande i samlingarna och gruppaktiviteter. När hon var yngre på förskolan/dagis var hon jättesvår att fånga i samlingar. På sin höjd satte hon sig ner en minut eller två och hade inte alls fokus på fröknarna eller de andra barnen. Det blev oftast att hon svävade omkring för sig själv i närheten i stället och deltog nästan aldrig. Nu var hon med, gjorde precis vad de andra gjorde och satt kvar även om det inte alltid intresserade henne till fullo.
Jag tittade i hennes arbetsböcker, de var ifyllda mer eller mindre enligt de olika övningsinstruktionerna som man skulle. Jag har haft aktivitets- och pysselböcker hemma under åren och de har alla innehållit inget annat än cirkelklotter eller intetsägande kladdande sida efter sida. Vilken skillnad det är på nu och då!
Självporträtt
Familjeporträtt
Soppa med köttbullar, pasta och korv.
Efter maten var
det rast och det hade dagens till ära börjat snöa igen! Normalt sätt brukade
Nellie sitta som ett klistermärke på mig, eller gick alltid och drog omkring på mig när
jag besökte förskolan. Nu i skolan sprang hon iväg och hitta på
saker själv. =0) När jag gick ut och letade efter henne byggde hon en
snögubbe tillsammans med ett äldre barn och Elin som ibland är extra assistent till Nellie.
Nellie bygger snögubbe.
Det känns så
skönt att Nellie trivs och uppenbarligen utvecklas så bra i skolan. Det känns
också så tryggt att skolan tar dennes diagnos på allvar! Hennes assistent
Rebecka är guld värd och Elin lika så. Hennes klassfröken Gunnel är duktig som
hittar aktiviteter och övningar som passar Nellie, vi har en öppen
kommunikation om hennes utveckling hela tiden.
En glad Nellie och Rebecka.
Personalen visar intresse, söker kunskap och vägledning.
För er som sitter
i samma situation som jag och har barn med särskilda behov i skolan där det
inte fungerar så kämpa på, stå på er och ställ krav! Uppenbarligen går det att
få en fungerande miljö i skolan! Jag måste verkligen i allra högsta grad kontra kritiken som blåste
upp i media i höstas om att privata friskolor inte vill eller kan ta ansvar för
obekväma barn, Nellie är verkligen en motsägelse till vad som påstods. Här möts
jag av skolan varje dag och vi har aldrig någonsin känt oss ovälkomna eller på något
annat sätt oförfördelade för att vi har ett barn med särskilda behov.
4 kommentarer:
Jag blir rörd när jag läser din blogg Nina! Tänk vilka framsteg Nellie gjort! det är så härligt och man känner sig lycklig att det fungerar så bra! jag tycker att du som förälder har tagit rätt beslut som prioriterar det som känns viktigt för dig! Kram
Tack snälla Susanne! Blir så glad när jag får kommentarer! Barnen är viktigast för mig och det känns så skönt att allt hårt arbete betalar sig! =0)
Av någon anledning registrerades min kommentar två gånger, därför tog jag bort kopian... =0P
Skicka en kommentar