60-årsfirande i Danmark...

Efter mycket om och men så kom vi i alla fall iväg till det som varit planerat i nästan ett år, mammas 60-års firande.
Dunderförkylda men feberfria åkte vi glatt iväg och tog båten över sundet.
Min mamma fyllde 60 år förra veckan och det firade hela familjen med att tillsammans åka till en stuga i Danmark för att bara umgås och njuta av alla lyxigheter som stugan erbjöd.
Det fanns inomhuspool, bubbelpool, bastu, kamin och en massa andra saker som jag i alla fall inte har hemma och kan utnyttja varje dag.

Det var riktigt trevligt, vi åt gott och i massor hela helgen och led nästan av paltkoma på kvällarna.
Föräldrarna stod för fest med champagne och underbar 3-rätters middag första kvällen.
Andra kvällen blev det grillfest och grillen gick varm ute i snön, tur det var gasolgrill! ;)
Vi fick till och med överraskande besök då mamma och pappas bästa vänner också kom på besök en kväll.

Nellie klarade den nya miljön superbra och led inte speciellt mycket av att vi var 13 personer som delade samma stuga.
Det var ju i och för sig inga okända människor för henne, men jag var i alla fall imponerad.
Nisse trivdes som fisken i vattnet precis som jag.
Han till och med badade, han som annars är en riktig badkruka. =0)

Ingen av oss ville åka hem i söndags, men det var tyvärr ett måste.
Tack snälla mamma och pappa som bjöd oss på en så härlig helg.

Danmark välkomnade oss med solsken.

 

När vi kom fram väntade en 295km2 stor lyxstuga på oss.

 

Det fanns game-room med, biljard, pingis-bord, dart mm

+ två loft med spelhörnor utrustade med Wii och PS3

 

Ville man inte spela spel eller bada kunde man

sitta i en fåtölj och bara läsa.

 

Poolavdelningen med bubbel-pool och bastu användes flitigt av alla.

 

Till och med Nisse-badkruka bada som aldrig förr.

 

Nisse i bastun med sina kusiner.

 

Min galna finska svåger bangade inte för att

rulla sig i snön innan han sprang in i bastun igen

 

Min mamma och Nisse leker ute i snön.

 

Mys inne i stugan.

 

Min lillebror Simon var naturligtvis också med.

Häften Malinois, hälften Karelisk Björnhund.

Han är lite som jag, hälften crazy, hälften

skarp som vassaste kniven. ;0)

 

Underbar mat som föräldrarna bjöd på första kvällen.

 

Det var riktig fest på kvällen.

 

Så här ser en riktig frukost ut hos familjen

Osslén/Holm/Wikander/Rydberg/Rosendahl

Inget saknas jag lovar!!!!

 

Sen får man aldrig glömma fikan heller...

 

Inget slår en godmorgon-dans av föräldrarna.

Det njöts till fullo denna helg.

 

Bild från en liten upptäcktsförd nere vid

havet i Tisvildeleje, Danmark.

Vab dag nr 4...

Då har jag överlevt ännu en dag hemma med barnen.
Barnen börjar tycka det är riktigt tråkigt att bara vara hemma nu, jag med...
Naturligtvis går vi ut för att få frisk luft men inte i några längre perioder, febern kommer och går och jag vill helst inte ge dem lunginflammation.

Jag har under dessa dagar finslipat min Bobby Car körning.
Nisse kör omkring med sin elektriska trehjuling i köket och vill att jag på hanns Polis-Bobby Car ska jaga honom.
Tack gode gud att det inte finns övervakningskameror i detta huset.
Jag ser ungefär ut som en elefant som försöker bemästra en trampbil. =0/
Ingen vacker syn, men vi har roligt... =0)
Nisse skrattar så kan kiknar.

Vi har också kört låtsasbuss genom hela Sverige och vinkat till alla vi känner.
Med tre köksstolar på rad mitt på köksgolvet kan man komma ända upp till Treriksröset om bara fantasin tillåter.
Nellie tyckte vi skulle köra upp till Nordpolen och hälsa på Tomten, men bussen haverera någonstans vid Svalbard, eller rättare sagt små magar blev hungriga och beställde krabbelurer så mamma fick snällt hoppa av bussen och ställa sig vid spisen.
Nellie beställde egentligen "ute babbelurer" vilket innebär krabbelurer på muurikkan utomhus över öppen eld, men där drog jag gränsen.
Idag fick de bli "inne babbelurer"... ;0)

Dessa senaste dagarnas stora utmaning nu är att få ögondroppar i barnen inflammerade ögon.
Jag känner mig som världens hemskaste mamma som i princip måste brotta ner dem för att ens få en mikro-droppe i närheten av ögonen.
Speciellt Nellie får panik och det känns nästan som övergrepp när jag försöker få dropparna i hennes ögon.
Finns det någon med tips hur man kan underlätta detta så tas det tacksamt emot, jag är desperat!!!

Solen visade sig en timme idag mellan molnen och då passade jag på att knäppa av några kort på vårt vinterland, tog några igår med.

Kram på er alla där ute, och skicka gärna tillfrisknande tankar åt vårt håll...

 

 

 

Uppdatering från sjukstugan...

Virusförkylningar, hosta och ögoninflamationer har nått detta hemmet också. Jag är inne på min 3:e vab-dag denna veckan och lilla Nils har varit sjuk sedan helgen. Tyvärr smög sig febern på mig i går också. =0(

Men vi kämpar på för att bli friska till helgen då roligheter ska hända som varit planerade i nästan ett år.
Min mamma fyller 60 år idag så vi ska fira henne på bästa sätt i helgen. =0)

Snön kom lagom till första advent! =0)
Vi har nog ca 3 dm och mer på gång, har vi tur så ligger det kvar till jul! =0)

Tyvärr får min praktik lida av att jag är hemma med sjuka barn, trist. =0(
Det är min sista vecka nu innan de ordinarie lektionsschemat drar igång igen i skolan.
Denna terminen har varit allt annat än lätt och med en massa andra olyckligheter här hemma på privat plan med bla Arne som lämnade oss och annat skit så har det känts övermäktigt i mellan åt.
Men det som inte dödar det härdar.
Tyvärr så gav en av våra katter också upp i förrgår efter att hon fick en stroke enligt veterinären.
Det var inte roligt att se på när hon inte kunde hålla balansen eller gå ordentligt längre, det vara bara att åka direkt in på djursjukhuset.
Nu är huset nästan tomt på husdjur, bara Plutten kvar och han är inte precis den mest sociala kissen i världen.
Han har också passerat 10 års strecket så vi får se hur länge han klarar sig.

Nu till mer trevligheter...
Jag och Nellie var på teater med några vänner förra helgen.
Vi såg familjeföreställningen Nils Holgerssons underbara resa i musikalform på Helsingborgs Stadsteater.
Det var Nellies första riktigt stora teater föreställning och min första på säkert 10 å.
Jag älskar verkligen allt kulturellt, att gå på teater, musikaler, konserter och annat roligt är verkligen min melodi.
Tyvärr blir det allt för sällan... =0(

Vi har också haft Nellies sista IBT denna terminen, hon har verkligen utvecklats mycket! =0)
Men det finns massor kvar att jobba med...
Jag hoppas bara att hon fortsätter att utvecklas i samma takt som hon har gjort nu de sista 6 månaderna, då tror jag nog vi kan ha stora förhoppningar att det ska gå bra i framtiden.

Efter jul ska Nellie byta assistent på dagis och få en som ska följa med henne upp i skolan till nästa höst när det är dax för förskoleklass.
Hon känner assistenten sedan tidigare så jag tror nog inte det ska bli några problem, men det viktigaste är att Nellie knyter sig an till henne lika bra som den tidigare assistenten.

Nu när jag bara sitter här hemma och väntar på att vi ska bli friska så har jag hunnit titta igenom den sista månadens bilder i kameran.
Jag lägger här upp en litet utbud på vad vi har hittat på ifrån Halloween fram tills nu.

Kram på er alla och håll er friska!!!!

Nellies Halloween-pyntning i köksfönstret.

 

Vårt besök till kyrkogården vid Allhellgona för att

tända ljus för alla de som inte finns med oss längre

och lämnat denna jord av ålderdom, olycka eller av sjukdom.

Tyvärr finns det för många.

 

Nellies besök på Stadsteatern.

 

Det var premiärvisningen vi gick på så det ingick

även en promenad på röda mattan. ;0)

 

Vi har också hunnit med att ordna en julfest på dagis.

Det blev så bra, glögg över öppen eld och hög mysfaktor.

 

Förra helgen var det julmarknad på Wideröra Gård.

 

Massor av härligt pyssel, hade kunnat göra av med en förmögenhet.

 

Barnen fick åka häst och vagn.

 

Världens sötaste häst/ren drog vagnen.

 

Tydligen tyckte någon annan

i familjen att det var roligt

att jag sprang omkring och fotograferade

allt runtomkring... =0/

 

Lagom till första advent kom snön.

Jag och barnen blev överlyckliga. =0)

 

Idag har vi varit ute en stund och skottat

snö, även om man är sjuk så behöver man lite frisk luft.

Arne på månen...

Det är alltid svårt att förklara för barn om att någon gått bort och att prata om döden.
Jag försökte så gått det gick att prata med Nellie och Nils om att Arne inte längre finns hos oss, utan att han nu är i himlen och väntar på oss tills vi ses igen.
När jag berättade att han var i himlen sa Nellie:

Arne i himlen?
Månen är på himlen....
Arne är på månen!
 

Vem han argumentera med så logiska ord...? ♥ ♥ ♥

En bild på en vacker fullmåne som är tagen av

min kära vän i Syd Afrika.

Förkrossad...

Det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva min sorg och smärta just nu. Mitt hjärta är krossat...

I går kväll avlivades min hund Arne efter ett snabbt beslut då han den senaste tiden blivit mycket dålig.
Han led av artros och hade blivit mycket sämre och stelare i kroppen.
Nu den sista veckan gjorde han en påtaglig djupdykning och kunde igår knappt röra sig längre på kvällen, trots att han varit pigg, glad och rörlig under dagen.
Gränsen för det lidande man vill utsätta sin älskade hund för var nådd och det hemska beslutet togs.

Jag är förkrossad för min bästa vän och livskamrat finns inte längre hos mig.
Han fanns nästan alltid inom ett par meters håll och följde mig var jag än gick när vi var hemma, i skogen eller ute på andra äventyr.
Han följde mig från köket till, vardagsrummet, från vardagsrummet till, sovrummet, han sov alltid intill mig i min säng och han satt alltid utanför dörren och väntade när jag varit på toaletten.
Han mötte mig alltid glatt när jag kom hem och tröstade mig alltid när jag var ledsen.
Han fanns alltid där för mig.

Arne spelade en väldigt stor roll inte bara för mig här hemma, han var alltid väldigt närvarande och en central figur för alla i familjen.
När vi var borta eller jag hämtat barnen på dagis så upprepades alltid samma sak: -Nu ska vi åka hem till Arne...

Barnen älskade honom och han älskade barnen.
Arne fanns hos oss innan barnen kom till världen och han kärleksfullt slickade dem välkomnande när jag kom hem från BB och satte ner dem på golvet.
Det var kärlek från första ögonkast.
Senast i kväll innan det svåra beslutet togs låg Nils på golvet och klappade kärleksfullt sin Arne.

Fysisk smärta biter inte på mig, men psykisk smärta är nästan outhärdlig.
Arne och hans kärlek har varit min tröst genom de senaste påfrestande åren med dotterns diagnos och andra livshändelser.
Han och jag har gått många mil tillsammans och ägnat massor av timmar för "självterapi" i skogen.

Nu finns bara ett stort tomt hål av saknad i mitt hjärta...
Jag dog en bit i går kväll och livet utan min bästa kompis känns för tillfället kvävande.
Vem ska ta hand om mig nu....?!

Sov gott min älskade vän...
Vi ses igen i himlen...

Livet fortsätter...

Äntligen är en lång period av examinationer över och nästa vecka börjar en månads VFU = Verksamhets Förlagd Utbildning.
Det ska bli skönt att få komma ut lite i verkligheten igen.
Att studera är verkligen utmanande, men nu ska det bli intressant att sätta teori i praktik.

De sist månaderna har varit enormt energikrävande och jag får nog erkänna att det gått åt mer energi än jag kunnat hämta in i kompensation.
Ligger mycket minus på mitt "positiv energi" konto. =0(

Barnen utvecklas på vars ett håll. =0)
Nellie tar älgakliv, både framåt men ibland också bakåt.
Jag har ibland lite svårt att urskilja om det är autismen som pratar eller ren ålderstrots i hennes beteende och utbrott.
Det är oftast en dans med ett steg fram och två tillbaka.
På sistonde har hon tagit ett STORT steg framåt när hon i korta ordalag börjat berätta om hennes dag för mig när jag hämtar henne på dagis.
Det är få ord men dock betydligt fler än tidigare när hon inte sagt något alls.
Första gången satt jag som en uggleholk och bara gapa och kunde knappt tro vad jag hörde.
Arbetet på habiliteringen fortsätter och jag försöker jobba så mycket jag kan med övningar i vardagliga situationer som min fantasi och tid tillåter.
Det gäller att vara smart och kreativ. =0)

Lilla Nils han rusar iväg i sin utveckling, om några månader bli han 3 år.
Var har tiden blivit av?
Vi inledde en utredning på honom i höst också, bara för att vara på den säkra sidan.
Den hann knappt börja innan den avslutades igen, jag har aldrig haft några misstankar kring autism när det gäller lillebror men ville ändå få ett professionellt utlåtande innan jag kunde lägga det bakom mig.
Nu är det gjort, och det är så skönt. =0)

Igår var jag ock barnen hos mina föräldrar på traditionell skånsk "Gåsamiddag".
Detta är en av mina personliga favoriter på året.
Hösten för mig är grå och trist så Halloween, Allhelgona och Mårtengås är välkommna jippo i min värld.

Nisse en vacker höstdag jag var ute med kameran.

Vackra höstfärger.

Gåsamiddag hos mamma och pappa.

Tentor & examinationer...

 

Det är tenta och examinationsperiod för tillfället!

Lovar att återkomma så fort den är över!!!

♥ Kram på er alla så länge! ♥

Tidsbrist...

Oj vad jag har dåligt samvete för min väldigt dåliga uppdatering av bloggen. =0(
Tiden har bara inte räckt till!!!
Barnen går först, sen får resten komma efteråt!

Studierna rusar på i 300km/h och visar inga som helst tendenser på att sakta ner farten.
Man har verkligen skruvat upp tempot sen förra terminen.
Jag får vara glad om jag blir godkänd efter jul.

Barnen växer också i radande fart!
Lilla Nils har blivit en riktig pratkvarn och överraskar mig med nya ord och meningsbyggnader varje dag.
Även om jag inte misstänker någon form av diagnos på honom så vill jag ha det formellt utrett och avskrivet innan jag får lugn och ro.
Första besöket är om 2 veckor.

Det går också bra med Nellie på Habiliteringen.
Förra gången gick det riktigt bra i mina ögon.
Jag ser också en utveckling i hennes egen lek och hennes sociala samspel till mig som mamma och till lillebror.

På fritiden passar vi verkligen på att ta vara på tiden tillsammans.
Vi är ute i naturen och njuter av höstens vackra färger.
Vi träffar vänner och jobbar på att samla ny energi till kommande dagar.

Jag blir så glad över alla som hör av sig, kommenterar och berättar om att de läser bloggen.
Jag blir också så lycklig när vänner och föräldrar till andra barn i Nellies närvaro berättar om framsteg när jag inte är närvarande och om positiva samspel och relationer mellan våra barn!
Ni anar inte hur glad jag blir! =0)
Tack snälla ni och fortsätt gärna att kommentera och berätta!

Årets förskolebild på Nellie...

 

...och på Nils. ♥♥♥

Modig...

Ikväll har jag och Nellie tillsammans med goda vänner varit och sett Disneys nya film "Modig" i 3D.
Nellie har varit på bio förut men det var första gången idag vi gick på en 3D-föreställning.
Jag hade lite funderingar innan om hon skulle vilja ha 3D-glasögon på sig så vi övade lite i eftermiddag med mina solglasögon! ;0)
När vi kom till biografen hade jag inga problem att byta ut solglasögonen mot 3D-glasögonen. =0)
Hon hade fullt upp att kolla hur det såg ut på filmduken både med och utan glasögonen.

Efteråt blev hon dock lite ledsen när vi skulle lämna ifrån oss glasögonen igen (hon ville ha kvar dem) men det hela löst sig oväntat när vi gick mot bilen och en enormt snäll främmande människa kom fram och gav sina glasögon till henne som de själva glömt att lämna när de gick ut.
Tänk så snälla människor det finns!!!

Just nu sitter hon här hemma i soffan med sina 3D-glasögon och tittar på inspelat barnprogram! =0)

Övning med glasögon på väg till biografen! ;0)

Nellie med kompis i väntan på att få gå in i salongen.

En koncentrerad Nellie med 3D-glasögon!

Svar på tal...

Idag så hade Nellie ännu ett sådant tillfälle där hon överraskade mig totalt! =0)
För många andra kanske detta låter obetydligt, men har man ett autistiskt barn som bara pratar "TILL" dig och aldrig "MED" dig så är detta STORT! =0)
Nellie har ett tal, ett språk och en bra ordförståelse men saknar kommunikationen.
Det händer sällan eller aldrig att man får svar på det som man verkligen frågar henne, eller pratar om med henne.

När jag idag hämtat hem barnen från dagis och jag precis parkerat bilen på uppfarten så satt hon i väldigt djupa tankar.
Jag kunde knäppa av henne bilbältet utan att hon märkte det så jag förstod hon var långt borta i sina funderingar.
Jag pussade henne på pannan och frågade henne nästan som om jag pratade med mig själv och inte alls räknade med att få ett svar:

- Vad tänker du på Nellie?

Hon tittar då plötsligt på mig med ett jätteleende och svarar:

 - Nellie tänker hundtröjan (en av hennes favorittröjor)

Jag blev så förvånad över hennes svar men fann mig ändå och fortsatte prata med henne:

-Tycker du vi ska gå in och leta efter hundtröjan Nellie?

Ännu en gång fick jag ett svar av henne!

 - Hundtröjan ligger i soffan

Vi gick in tillsammans och visst låg tröjan i soffan!
Det tog ett tag innan jag riktigt fattade vad som hänt!

♥♥♥ Idag har jag har kommuniserat med min dotter!!! ♥♥♥

Reflex aliens...

Så, då har nästan halva denna veckan också gått!
Vi har hunnit vara på Habiliteringen i måndags för lite IBT.
Förra gången fick över förväntan, i måndags inte lika smidigt.
Man lär sig så mycket hela tiden om Nellie och hur hennes Autism utspelar sig i olika situationer.
Även om det inte alltid blir som man tänkt sig så måste man dra lärdom av det man är med om tills nästa gång.

Förutom lite onödigt mycket drama på Högskolan under både denna och förra veckan så börjar jag flyta in i "pluggmode" igen.
Har fått en ny basgrupp/studiegrupp och de verkar supertrevliga allihop!

Min kvällslöpning har kommit lite i skymundan sedan skolan började igen.
Tyvärr blir det mörkt tidigt om kvällarna nu också.
Idag har jag inskaffat nya reflexer till både mig och Arne så ikväll var vi ute på en lång runda i mörkret!
Nu går det absolut inte att missa oss!
Vi ser ut som något från yttre rymden! ;0)

 

Oväntad leverans...

Idag kom det något helt oväntat, en påse från Linas Matkasse!
Jag har själv inte beställt kassen på väldigt, väldigt länge (december i fjor tror jag) på grund av att jag tyckte det blev för dyrt, men ändå kom det en leverans idag!
Jag hade en liten misstanke då jag fick ett sms att jag skulle få leverans idag mellan 17-22 men eftersom jag inte beställt den så trodde jag bara att de skickat fel, men nej då! =0)
Någon vänlig själ har beställt en "Linas barnkasse" till oss! ♥ ♥ ♥
Jag har mina aningar om vem det kan vara men inte fått det bekräftat ännu!

Helgen har annars sprungit på alldeles för fort.
Lördagen innehöll ett 7-årskalas för en av barnen kusiner, det blev tårta, glass presenter och godis som det hör ett kalas till.
Födelsedagsbarnet verkade mycket nöjd med dagen, han till och med gratulerades i Bolibompa på morgonen av sin lillebror. =0)

Idag fick jag kramat om och tackat ännu en vänlig människa och vän som lånat ut lite kursliteratur under förra terminen till mig. =0)
Tack snälla Jessica för eftermiddagens fika och pratstund!
Ser fram emot tills nästa gång vi träffas! ♥

Oväntad leverans...

 

Oj vad många goda recept där var!

Ansvarsfull storasyster...

Oj vad denna veckan gick fort!
Fredagen och helgen är här, jag och barnen tänker njuta!
Tobbe jobbar men vi andra tänker utnyttja vår ledighet tillsammans till max! ;0)
I morgon blir det kalas och på Söndag blir det eventuellt en liten utflykt. =0)

Nellie har minsann också varit en duktig och ansvarsfull storasyster!
Det var så roligt att se henne gå upp så i rollen när jag igår bad henne se efter lillebror Nils i affären.
Jag bad henne hålla honom i handen så han inte sprang bort.
Hon gjorde precis som jag sa och hade snorkoll på honom hela tiden.
Hon till och med sa: "Nej Nisse" när han försökte gå på egen upptäcktsfärd.
Hon drog honom då istället till glassdisken pekade och sa: Titta Nisse, glass"!
Gissa om jag fick tårar i ögonen!!!
Naturligtvis fick de vars en STOR glass av en stolt mamma!

Glad helg på er alla!!!

Höstpromenad...

I kväll när barnen hade lagt sig tog jag med mig Arne ut i skogen för en promenad innan solen gick ner.
Jag fick minsann rota fram höstjackan för det blåste ordentligt.
Kapuschongen åkte snabbt upp och jag fick öka takten för att inte frysa.

Medan Arne sprang glatt omkring och nosa gick jag och leta ätbara skatter jag kunde bära hem.
Det råder verkligen ingen brist på dessa saker i Wessmantorp.
Det skulle vara stört omöjligt att svälta ihjäl om man gick vilse här.
Jag samlade också på mig lite Puh-pinnar till barnen.
Jag tror minsann vi ska kasta Puh-pinne i helgen från bron över ån, Nellies favoritlek!

Jag hitta lingon...

...Björnbär

 

...och massor av kantareller! =0)

Vardagen är tillbaka...

Idag kändes allt mycket bättre och jag kom äntligen iväg till högskolan i Kristianstad för termin två.
Nu har äntligen vardagen börjat igen och hösten har gjort intåg på riktigt.
Stadiga rutiner är vad denna familjen mår bäst av.

Barnen har också blivit skolfotograferade på dagis/förskolan idag vilket är ännu ett hösttecken.
Jag är alltid lika spänd på om Nellie har velat samarbeta. =0/
Än så länge har jag fått fina foto varje år! ;0)

I eftermiddag när jag hämtade barnen fick jag besked på att hon varit lite orolig men att det blev bilder ändå. =0)
Måste ge all eloge åt fotografen som anpassar sig till henne och tog kameran TILL henne, istället för att kriga och tvinga henne till kameran.
Varför göra det svårare än det är!
Det är sådana fina människor som verkligen gör livet lättare för oss som lever med Autism.

Tror till och med att han också lyckades få till ett syskonfoto med lilla Nils också!

Nu väntar jag bara spänt på resultatet!

Obalans...

Denna dagen började verkligen bokstavligt talat i obalans.
När jag gick upp ur sängen redo för första dagen på högskolan efter sommaruppehållet så snurrade hela världen.
Jag kunde verkligen inte gå rakt från sovrummet till köket utan att bete mig som om jag vore ordentligt berusad.
Envis som jag är skulle jag ändå åka iväg till Kristianstad och Tobbe fick bli arg på mig för att jag skulle förstå att det vore nog bäst om jag gick och lade mig i sängen igen.

Som tur var så skulle min mamma komma så hon kunde ta hand om barnen medan jag fick sova några timmar extra.
Med några panodil, lite extra sömn och mat i magen känner jag mig betydligt bättre men inte helt ok än, blir fortfarande andfådd av minsta lilla.
Nog om tråkigheter.

Vilken respons gårdagens tidningsartikel gav!
Både jag och Tobbe har fått sådana fina lovord och uppskattning från alla olika håll. =0)
Telefonen har ringt, mobilerna har nästan konstant pipit ifrån alla sms och Facebook-inlägg och personer i affären kom fram och sade att det var så bra gjort och att de fick dem att tänka efter.
Många av mina vänner även delade med sig av länkar så anda också kunde ta del av artikeln.
Verkligen roligt att det hela blev så bra!
Som sagt så vill vi öka medvetenheten kring autism och det lyckades vi med!

Men arbetet fortsätter, jag ger aldrig upp!!!!

Löpsedel...

Storasyster har faktiskt ett namn, hon heter Nellie! =0)
Fram tills nu har jag medvetet valt att inte skriva våra namn i bloggen, men eftersom vårt arbetet med att öka medvetenheten kring autism bara ökar så kan man läsa våra namn lite här och var nu ändå både på nätet och i tidningen.
Framöver kommer jag därför också skriva våra riktiga namn.. ;0)

I dag har Nellie minsann varit både på lödsedlar utanför butiker, prytt första sidan på Helsingborgs Dagblad samt upptagit ett stort dubbeluppslag under familjesidorna i tidningen.
Hon har blivit en riktig kändis! =0)

Idag publicerades en artikel i Helsingborgs Dagblad, NST och Landskrona Posten som en reporter och en fotograf var här hemma och intervjuade oss till för ungefär ca 2 ½ vecka sedan.
Husbonden (eller Tobbe som han i verkligheten heter) har sedan en tid tillbaka varit i kontakt med journalisten på HD och efter sommaren ville hon göra en artikel under familjesidorna om hur det är att leva med autism i familjen.

Vi blev väldigt nöjda med resultatet. =0)
Tack snälla reporter Marika Rasmusson och fotograf Anders Malmberg för den fina artikeln och för att ni hjälpte oss i arbetet med ökad medvetenhet kring autism!

Läs artikeln här!

Nellie var dock föga imponerad över dagens uppståndelse.

Hon var mer imponerad över mammas medalj som kom fram när jag packade upp idag.

Med medaljen runt halsen skrang hon omkring i köket och sa:

"Klara, färdiga.... GÅ"!!!!!