Lura eller lurad...

Ja, lurade jag mobiltelefonförsäljaren idag eller var det jag som blev lurad?
Går det egentligen att lura en försäljare, även om han är typ 19 år och har som första jobb att stå på ett varuhus och försöka sälja mobiltelefoner med abonnemang till förbigående människor?
Var jag smart som spelade svårflörtad och hade massor av krav som jag inte trodde säljaren skulle gå med på eller gick jag på en nit?
Jag har många gånger varit smått irriterad på dessa stackare till försäljare som finns överallt, inte bara på Väla och Familia utan också ibland i små byaffärer.

Jag har sedan tidigare ett abonnemang hos en av Sveriges mobiloperatörer och fick vid täckningstillfället en telefon på köpet.
Detta skedde på egen vilja då jag själv gick in i operatörens egen affär och bad om hjälp.
I efterhand fick jag en skit-telefon som har dålig batterikapacitet och har en tendens att låsa sig och sist men inte minst tappa kontakten med simkortet med jämna mellanrum.
I brist på ork att ta diskussionen med operatören om den dåliga telefonen, tog jag en av mina gamla telefonen i bruk igen och glömde bort den dåliga.
Idag blev jag påmind igen då jag för femtielfte gången blev tillfrågad i förbifarten om jag ville ha en ny telefon.
Jag sa först blankt men vänligt nej och fortsatte några meter innan en av mina rävar smög fram bakom örat och viskade:

-"Va f*n, säg nu till den patetiska försäljaren att de har skit-telefoner så kanske du får en ny med ett bra erbjudande eller till och med gratis!"

Sagt och gjort, jag backade tillbaka och drog historien om den dåliga telefonen och märkte nästan direkt att den stackars pågen inte visste vad han skulle säga och blev lite nervös, jag var absolut inte otrevlig utan bara vänlig men korrekt.
Nu gäller det att smida mellan järnet är varmt så jag gick på lite hårdare och tyckte att de borde ha bättre telefoner annars får de inga kunder, osv...

Det hela slutade med att jag fick en ny telefon, en "smartphone" (min första) och behövde inte förnya mitt abonnemang. =0)
Den gamla dåliga telefonen kunde jag lämna in till närmaste operatörsaffär och få en återvinningsbonus tillbaka på 300 kr att handla för i butiken.
Jag skaffade också ett nytt jättebilligt abonnemang till maken som ska ersätta hans dyra kontantkort med ½-erad samtalstaxa och fri surf.
Jag gick nöjd ifrån den stackars unga telefonförsäljaren med min nya telefon och ett tyst och självbelåtet skratt.

Men undrar egentligen vem det var som skrattade sist, han eller jag....?