En mycket bättre dag...

Till skillnad från igår så var det en mycket trevligare dag idag.
Enligt tradition så kom min ena syster hem till mig och vi startade årets jultraditioner med att först åka till Trästället i Skyrup och sen till julmässan på Wrams Gunnarstorp.
Detta är en tradition som pågått några år nu och absolut något vi kommer fortsätta med i framtiden också.

Inför varje jul så har jag alltid köpt en ny julgranskula/dekoration, och då endast en för husfridens skull. ;0)
Jag har även startat en liten samling till dotterns gran som i sin tur också fått en kula varje år sedan hon föddes och inga undantag i år.
Min syster hittade två jätte söta julgranskekorationer på Trästället så dottern fick en och lillebror en, hur söta som helst!

Dotterns fina dalahäst-inspirerade dekoration...

Lillebrors första dekoration, en flygande tomte...

Själv hittade jag en kula/dekoration som jag bara smälte för vid första ögonkastet, en "änglagris".

Vi kallade Bonzo för en liten gris ibland, så att nu hitta en liten svart (precis som Bonzo) gris med änglavingar var nog allt menat för mig att ta hem.

När vi sen kom till Wrams Gunnarstorp så var julmässan i full gång som vanligt.
Det blev inhandlat lite av varje som sig bör men tyvärr så hade de ingen Hjortsalami i år.
Denna salami är att dö för, men av något skäl så hade de inte den korven i år. =0(
Snopet när man köpt den varje år sen urminnes tider.
Jag får börja leta korv någon annan stans, för ett julbord i Wessmantorp är inte komplett utan Hjortsalami.

Tålamodet har också fått sig en prövning idag när jag skulle få in tvillingvagnen i syrrans Toyota Avensis från sent 90-tal.
Hade mamma haft rätt när jag var liten och hon då hotade med att jag skulle bli svart i munnen om jag svor, så hade jag varit kolsvart som en "smedsröv" idag.
Att få in vagnen i bagaget var nog lika svårt som att få ner en elefant i ett "sorkahål".
Tillsist (efter en del tryckande och ännu mer svärande) så klämde jag syrrans finger och rev ner halva inredningen i bagaget innan jag fick in vagnen.
Tur det var jag och inte maken som blev utmanad av detta svåra problem... ;0)